Att försöka rida på tigern - två veckor till valet

 Idag är det två veckor till valet, ett val som handlar om mycket mer än klimat och ekonomi. Valet kommer även att avgöra hur väl Sveriges demokrati kommer att fungera, tex om rätten till att demonstrera och uttrycka sin åsikt fritt kommer att respekteras. Det finns många signaler från jurister om att Tidö-laget tar oss helt åt fel håll och urholkar rättsstatens principer.

När Ebba Busch startade processen med att normalisera sverigedemokraterna sades det att samarbetet med de borgerliga partierna skulle göra SD mer "normala". Genom att samarbeta med KD, M och L skulle sverigedemokraterna bli rumsrena och regeringsdugliga. Umgänget med "goda konservativa krafter" skulle få SD att rätta in sig i ledet.

Redan när TIdö-avtalet publicerades var det tydlig vem som hade vunnit förhandlingen. Speciellt liberalerna sålde sig billigt, vad de lovade innan valet försvann i nattliga samtal på slottet. Man kan ju ändra sig, tyckte Johan Pehrsson, den dåvarande ledaren för L som hade lovat att vara garanten för liberal politik i högerregeringen. Fyra år senare har vare sig L, KD eller M har lyckats med att rida tigern, än mindre tämja den. De är istället dessa partier som har radikaliserats och förgrovats, som allt mindre står upp för liberala värderingar. Effekten har blivit att liberalerna närmar sig utplåning och moderaterna är fortfarande mindre än sverigedemokraterna. Det är bara den retoriskt begåvade kappvändaren Ebba Busch som hållit sig något så när flytande.

Kristdemokraterna är ändå inte ett parti att tro på. Det gäller tex Landsbygdsminister Peter Kullgren, även känd som köttminstern som är en av de som "utvecklats" av samarbetet med SD. Han har konsekvent förnekat kunskap och vetenskap när det gäller kostråd, för att istället hävda att vi skall äta mer kött. Det verkar vara i dubbel bemärkelse hans magkänsla som får styra besluten, istället för vad forskningen säger. Detsamma gäller när han pratar om skogens roll för att bromsa klimatförändringen.

Faran med en politiker som Peter Kullgren syns i hans senaste utspel, att vilja ha hårdare straff för klimataktivister. Istället för att förstå varför både forskare och allmänhet går ut och protesterar mot en otillräcklig klimatpolitik vill Kullgren kriminalisera rätten att demonstrera och utöva civil olydnad. Det är en extremt farlig utveckling något som tex Erika Bjerström varnat för i sin bok "Demokratin dör i hettan".

Ett stabilt klimat som vi kan leva i hänger i grunden samman med en väl fungerande demokrati. Historien såväl som nutiden ger oss tydliga exempel på vad som händer när konservativa partier börjar flörta med nationalistiska och auktoritära krafter. Vi har sett det i Tyskland under tiden innan Hitlers maktövertagande, men även i USA där det republikanska partiet nu bara är en stödorganisation till Donald Trump.

Denna varning från en med egna historiska band till Tyskland är värd att se och lyssna till!

Var är hettan i valrörelsen?

 Onsdag den 26:e augusti började förtidsröstningen inför årets val. Det var en varm, nästan het eftermiddag i solen framför Miljöpartiets valstuga. I sann Göteborgsanda är den döpt till Val-Halla, eftersom Miljöpartiet motsätter sig att man river det ikoniska Valhalla-badet för att lägga minst 16 miljarder på ett nytt evenemangsområde. Dessutom, om det är något Göteborg inte behöver så är det ännu en uppgrävd grop!

Men på flera andra sätt är det ännu inte en het valrörelse. Det finns ingen brännande fråga som debatten kretsar kring och framför allt saknas ett fokus på sommarens värmeböljor och bränder. Istället för långsiktighet och visioner bjuder politikerna på snabba cash, som tidigare riksbankschefen skriver.

https://www.dn.se/debatt/valjarna-soker-langsiktighet-politikerna-ger-snabba-cash/

Ett stort ansvar för bristen på verklig substans i valrörelsen faller på de politiska journalister som leder debatter och kommenterar olika utspel. För dem är politiken ett spel där det är viktigare att det är spännande än att verkligen lyfta fram de viktiga frågorna. VI står inför ett avgörande val, men vi undanhålls den information som behövs för att göra medvetna val. Det skriver klimatforskaren Johan Rockström. Och de flesta journalister saknar kunskap att ställa följdfrågor när regeringen kommer med osakliga påståenden om Sveriges utsläpp och klimatpolitik.

https://www.di.se/debatt/valets-viktigaste-fraga-praglas-av-felaktig-information/

Valdebattens fokus på plånboksfrågor blir patetisk när vi redan ser att resurser och reformutrymme brinner upp framför våra ögon. Sommarens extremväder i Europa har raderat ut årets tillväxt, främst för att produktiviteten minskar i hettan. På allt fler platser i världen blir det svårt eller omöjligt att utföra utomhusarbete, när det inte går att hålla sig sval oavsett hur mycket man dricker.

https://www.triodos.com/en/articles/2026/hot-summer-economics

Höjer vi blicken och ser ut över haven är vattentemperaturen redan rekordhög. Vi är forfarande bara i början av den El Nino som redan nått extrema nivåer. De direkt effekterna av El Nino kommer att vara små i Sverige, men vi kommer att märka det på stigande livsmedelspriser och fler extremväder runt om i världen. Med tanke på att den globala livsmedelsproduktionen redan är svårt påverkad av Rysslands krig i Ukraina och krisen runt Hormuz-sundet efter USAs och Israels anfall kan vi räkna med att stigande matpriser det kommande året. Det driver upp inflationen, därefter räntorna och det påverkar verkligen hushållens plånböcker - men det kan inte avhjälpas med kortsiktig plåsterpolitik.

https://www.theguardian.com/business/2026/jul/12/super-el-nino-severe-shock-global-food-prices-lasting-into-2028-economists-warn

Den gånga helgen var det en rekordstor klimatdemonstration i Stockholm, mer än 50,000 människor gick ut på gatorna för att kräva en kraftfull klimatpolitik. Tidölaget men även socialdemokraterna vill helst tiga ihjäl denna opinion, de har inga snabba enkla svar som passar in i deras retorik. Och inte heller de politiska journalisterna som ex Mats Knutsson förstår sig på hur klimatfrågan skall hanteras. Så det har inte blivit några skarpa frågor till partiledarna om klimatet.

Det är drygt två veckor kvar till valet. Med en fortsatt Tidö-regering, med ännu mer kunskapsförnekande SD-politik kommer vi helt att sakna både förmåga och beredskap att hantera den klimatkris som redan är här. Istället kommer Sverige när världen ställer om att bli ett litet isolerat och bakåtsträvande land. Det vill jag förhindra genom att kandidera i årets val för Miljöpartiet.

PS

Om du är i Göteborg, så kom gärna och lyssna på ett samtal om extremhettan den 2/9

https://fb.me/e/6t8BIMrww

Bränder och billig bensin (40 dagar till valet)

 Det är svårt att inse att världen håller på att gå åt helvete, när man ligger på bryggan och tittar upp mot en klarblå himmel, lyssnar på vattnet som kluckar mot roddbåten, hör måsar som skränar samtidigt som en och annan båt passerar. Det är förstås inte världen som håller på att gå åt helvete, den fysiska världen kommer att finnas kvar om än i en annan form, med andra djur, växter och natur. Det är vårt samhälle, det som vi har vuxit upp i och tror är det självklart normala, som kommer att förändras, som måste förändras. Vi kommer inte att kunna fortsätta som vi gör.

I år inträffade Overshoot day den 30 juli. Det är en metafor för den dag då världen använder mer av jordens förnybara resurser än vad planeten klarar att producera. Det är så klart inte tomt på hyllorna den 1:a augusti, men vi tär på kapitalet istället för att leva av vad naturen kan ge oss.

I Sverige inträffade overshoot redan i början av april. Vi lever som om det fanns 3 eller 4 jordklot tillgängliga för oss, men tyvärr finns inga reservjordklot. Notan har kommit, vi har bara inte insett att betalningen redan har förfallit.

Den här sommaren har vi sett extrema värmeböljor och torka i stora delar av Europa. Frankrike och Spanien, nu senast Grekland har drabbats av våldsamma skogsbränder. Att det brinner beror till stora delar på ett ändrat klimat, det visar en ny studie av sambandet mellan bränderna och klimatförändringarna, dvs utsläppen från fossila bränslen.

Men det beror även på hur vi ändrat vårt sätt att hantera naturen. I Spanien har landsbygden avfolkats och småjordbruk övergivits när man istället satsat på storskalig odling, i stor utsträckning av grönsaker som importeras till Sverige och andra europeiska länder. I Frankrike har omfattande plantering av en typ av tall som växer snabbt men brinner lätt.

Vi kommer att märka effekten av bränderna och det ändrade klimat men även de konflikter som pågår i världen på matpriserna i höst. Skördar som brunnit eller torkat bort. Mark som inte odlats pga brist på gödningsmedel och diesel till traktorerna. Risfält som förtvinar när det salta vattnet trängen in när havet stiger.

Effekterna av ett ändrat klimat är här och påverkar oss mer än de flesta politiker som nu går in i slutfasen av valrörelse låtsas om. Vi behöver både drastiskt minska utsläppen och anpassa oss till de förändringar som är oundvikliga. Metoderna finns, frågan är om insikten och viljan gör det. Så var börjar vi? Tre svar:

1. Rösta på de partier som förstår vetenskapen och vad som krävs för att klara klimatomställningen. Läs ex Naturskyddsföreningens sammanställning av vad partierna vill. 
2. Engagera dig! Gå med i en organisation, förening eller gå samman med grannar och vänner. Tillsammans är vi en stark majoritet som förstår vad som behöver göras. 
3. Bejaka omställningen! Både privat i det du kan göra hemma men även i ditt arbete och yrkesroll. De flesta företag vill ställa om, där kan du också bidra. 

På spåret igen (V-162)

Att resa med tåg tar oss inte bara till nya platser, resan blir något annat än att sitta inklämd i ett flygplan eller fast i en bil. Vi ser oväntade saker, byggnader och landskap flimrar förbi innan tåget lander mitt i en stad med åter nya intryck.

Lyon, nytt och gammalt blandat

Tåget ger också tillfällen till möten. På den resa jag nu är ute på, från Göteborg med nattåget till Hamburg och vidare via Frankfurt och Lyon till mitt mål i Toulouse har det funnits plats för spännande samtal. Jag har mött flera barnfamiljer på tågluff genom Europa, en familj hela vägen från Trondheim till Madrid! Det har även blivit korta och givande samtal över ett lunchbord på stationen i Frankfurt och vid hotellfrukosten i Lyon. Att cyklar är välkomna på spårvagnen var också något jag fann i Lyon.

En förutsättning för en god resa är att man kommer fram som planerat. Hittills har förseningarna varit minimala med tanke på avstånden. Förutom den kanske viktigaste sträckan, nattåget från Malmö till Hamburg. Detta tåg startade i Stockholm, men redan någon timme efter start fick en trasig vagn hängas av. Några passagerare fick sitta hela natten på en buss till Hamburg, men för oss som fortfarande hade platsen kvar blev det två timmar försening. Lyckligtvis hade jag planerat för att ha gott om tid för byte, så jag hann med nästa tåg. 

Om vi skall kunna ta tåget från Sverige ut i Europa är det viktigt att vi har en väl fungerande nattågstrafik, från Kiruna i norr till Malmö i söder. Det duger inte att Tidölagets motvilja mot tågresande leder till att nattågen blir färre, sämre och försenade. Vi behöver istället fler, bättre och bekvämare nattåg för att möta efterfrågan. Om några år, när tunneln under Bälten mellan Danmark och Tyskland är klar, kommer tåget från Malmö vara den självklara starten på en resa ut i Europa. Det borde även Stockholmsfixerade politiker inse. 

Därför är det bra att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans tar strid för nattågen. Förhoppningsvis hänger Centerpartiet på, det borde vara en självklar fråga att samlas kring. Att fortsätta ösa pengar över tomma flygplatser är ingen framtidslösning. Vi skall heller inte glömma att i Ukraina har man inte haft något inrikesflyg sedan Rysslands fullskaliga anfall 2022, men tågen har fortsatt rulla. Självklart borde också Sverige liksom Frankrike satsa på att driva på elektrifieringen och lämna fossilbränslen, istället att för som regeringen och tyvärr även V och S öka problemet genom skattesänkningar på bensin och diesel.

Om några dagar bär det hemåt igen. Denna gång väljer jag ett annat nattåg, som körs av det Österrikiska ÖBB. Jag ser fram emot att jämföra med det SJ erbjuder! 

På återhörande, det är nu 162 dagar kvar till valet!

PS.

ÖBB ställde till det genom att ändra tabellen, men tack vare Interrailkort var det lätt att boka om. Men jag saknar verkligen ungdomens resor med nattåget från Köpenhamn till Gare du Nord i Paris. Det var vägen ut i världen!

Deporting teenagers is a catastrophe for Swedish talent recruiting

For most of my career I've been working in academia, with my own research, with higher education development and with supporting other researchers in the path towards innovation and utilisation. For academic institutions that aspire to be of high international class, recruiting talents from abroad is a must. This also applies for research based companies in competitive areas such as pharma, biotechnology or information technologies. We need international students but also career scientists and experts.

Compared to many other countries, Sweden has not had the highest salaries or the biggest compensation packages when recruiting experts or researchers from abroad. But we have had other benefits, like paid vacations, a public paid health care system and free schools and higher education. For many women who have moved to Sweden, a reasonable gender balance has also been a positive factor and for those who plan to start a family, paid maternity (and paternity) leave has also been a positive aspect of moving to Sweden.

As time goes by, children grow up and eventually become teenagers. Suddenly the new and strict anti-immigration laws that Sweden has passed in recent years will come into play. Despite their parents being permanent residents, a child turning 18 suddenly is viewed as an independent adult alien that has no right to reside in Sweden. We have during the last year seen multiple cases where children still in high school have been expelled and separated from their families.

 

For someone who has made moving to Sweden an important part of their career, the sudden expulsion of their child totally upends this choice. Why would a country where they have contributed to so much want to split the family or force them to leave? Of course it is not only children of experts and researchers that have been hurt by the new draconian laws. Many people doing important but not will paid work in healthcare and social services have been affected in the same way, with children or whole families being expelled despite being well integrated and contributing to our society. 

https://www.dn.se/debatt/lakare-flyr-sverige-nar-familjer-splittras/

The effect on the people that the government claims it wants to attract to Sweden can have far reaching consequences. Already researchers and physicians, people who have all the options where they want to live and work, are warning their colleagues not to move to Sweden. If the present right wing government supported by the "Sweden Democrats" (SD), a far right nationalist party will get re-elected, there will be an even harder attitude towards foreign national nationals. SD has since it's start advocated for getting rid of foreigners and sadly the parties in the government have followed that policy in order to keep the support they need in order to stay in power. Even the social democrats have aligned with this view, voting for the laws but suddenly seeming surprised that they have bad effects. 

Sweden is a small country. We are dependent on trade and exports but also on being an open and inviting society which can attract people who want to contribute to our country, for a shorter or longer time. We are not the only country in the world where it's okay to live. If we are seen as an ICE cold country in the way we treat people with a slightly different background or skin colour, we will loose. We will loose the people we want to come here and we will become a poorer and ignorant country.

I have since a few years engaged myself in politics by becoming an active member of the Green Environment Party (Mp). What made my become politically active was the climate crisis and the urgent need to transform to a sustainable future, not the least because climate change will affect our health. But we can not do that in isolation and we already know that migration due to climate displacement is a fact. There is no future in becoming a closed and isolated country. And we can never be a strong and resilient society in a turbulent world by mistreating people who already live here. I will do whatever I can to bring in both a new government and new politics, both for climate, health and migration. 

So sadly at the moment my advice to international experts and researchers that consider moving to Sweden will be: Wait until after the election until you decide and make sure the next government has a different policy in place. 

Mot val utan kval (V-238)

Om knappt åtta månader är det val, till kommun, region och riksdag. Det är mycket som står på spel, vårt klimat, vårt öppna samhälle och i förlängningen vår demokrati. Det kan låta som överord, men om det är något vi sett denna mandatperiod är hur fort det går att demontera allt från klimatpolitik och folkbildning till rättssäker migrations- och integrationspolitik. I USA har vi kunnat se denna utveckling i sin värsta form, med Trump-regimens angrepp på både nationell och internationell rätt. Senast så vill Trump ekonomiskt bestraffa de länder som stödjer Grönland och Danmark mot Trumps hot om annektering.

Jag vill göra vad jag kan för att påverka den politiska utvecklingen, framför allt i Sverige men förhoppningvis även utanför vårt lands gränser. Därför kommer jag att kandidera för Miljöpartiet till två av årets val, till kommunfullmäktige i Göteborg och till Sveriges riksdag. Den viktigaste men långtifrån enda anledningen till att jag sedan några år har valt att engagera mig partipolitiskt är klimatfrågan. När extremväder dödar människor och föröder både stad och land är det mer än liv och egendom som riskerar att gå till spillo. De fundament som byggt upp våra demokratiska samhällen riskerar också att krackelera, något som Erika Bjerström skrivit utförligt om i sin bok "Demokratin dör i hettan".

Många vänner och bekanta har engagerat sig i olika delar av klimat- och miljörörelsen. Det är oundgängligt med starka folkrörelser som kan driva opinion, därifrån kommer oftast kraften som förändrar systemet. Men i den typ av parlamentarisk demokrati vi lever i krävs det att det också finns politiker på insidan av systemet som kan förvalta opinionen och förvandla det till lagar och regler.

Hur ser jag då personligen på att engagera mig djupare i politiken och kanske bli vald till ett politiskt uppdrag, i denna tid av polarisering och drev på (a)sociala medier? Är jag beredd på att det kan bli otrevligt? Tyvärr finns det en genusaspekt som är till min fördel och det är att jag är man. Jag riskerar inte att utsättas för samma typ av sexuella trakasserier som många kvinnliga politiker har utsatts för under senare år. Det gör det än viktigare att stötta de kvinnor som råkar illa ut. Det är inte rimligt att politiker på någon nivå skall känna rädsla för att delta i det politiska arbetet. Självklart kan vi begära att debatter är sakliga och tonen god. Än viktigare är att politiker tar ansvar för sina egna följare och sympatisörer och inte uppmuntrar till övertramp. Det ser vi allt för många exempel på.

Samtidigt lever vi nu i en situation, både i Sverige och i världen, med allt mer auktoritära och repressiva styren. I USA skjuts och mördas demonstranter, deporteras eller bara försvinner. Även i länder som England med en lång demokratisk tradition utsätts demokrati- och klimataktivister för förföljelse och övergrepp. Stillsamma protester stämplas som terrorism, att hålla upp ett plakat bestraffas med fängelse. Inom Tidölaget finns politiker som gärna skulle se samma utveckling i Sverige. Så vill vi ha en fungerande och livskraftig demokrati behöver vi stå upp för den. Det kan komma att innebära obehagliga upplevelser, det är jag klar över. 

Därför är det viktigt att gå till val på en politik som både handlar om sakpolitik kring klimat, energi, militär och civil säkerhet, sjukvård, forskning mm. Samtidigt behöver vi arbeta för att skapa en annan berättelse kring att bygga ett samhälle och en värld byggd på samarbete, demokrati, respekt och gemensamma mål. Det handlar inte om ett naivt tänkande att "vi skall alla vara vänner". Rysslands anfall mot Ukraina visar tex när det är nödvändigt att stå upp och sätta hårt mot hårt för att stoppa aggression. Och är det något Donald Trump lärt oss är att det hjälper inte att smickra en mobbare. Men det långsiktiga arbetet (och det kan ta tid) för att bygga en hållbar värld för oss och för kommande generationer är bara möjligt genom samarbete.

Här finns en länk till min politiksida på Facebook 

Time (reflection on the first day of the year 2026)

Time flies they say

No, I don’t agree

Times comes in bits and pieces 

Sometimes time is just some time

A large chunk of time goes by

But nothing really happens

As time goes by

Other times time is full

Moments so filled with time 

You can almost touch them 

Some people are afraid of the passing time

Afraid that time should escape them

Again no

You have to be in the time

Not just in time

Time can not be well spent

Time is not a currency

Time is where we are

It’s a choice to be in the time

-------------

I wrote this reflection on time a few years ago. As we enter a new year, how to be in the time while the world is changing in mostly negative ways is a profound challenge. Still, maybe slowing down and bering in the time is what it takes to be able to stay standing and rooted as the climate is deteriorating and wannabe dictators are on the rise. More about my personal plans for the coming year later.  

 

En "grön omställning" med bitter smak (V-337)

Tänk dig att du går för att handla frukt om 10-15 år. Förfärad ser du att apelsiner kostar 200 kronor - inte per kg, utan per styck! "Sista chansen för i år" står det på skylten i fruktdisken där några få apelsiner ligger inslagna i folie. Apelsiner är inte längre en frukt vi äter, utan en gåva vi ger bort.

Detta är bilden som tonar fram efter att jag lyssnat på en pod om "citrus greening", en sjukdom som lett till kollaps för Floridas tidigare så framgångsrika odling av apelsiner och andra citrusfrukter. För "The Sunshine State" har den söta apelsinjuicen varit både en symbol och en lönsam industri. Nu tvingas man acceptera både sämre kvalitet och drastiskt sänkta inkomster. 

I grunden orsakas Citrusgreening-sjukan (huanglongbing, HLB) av bakterien Candidatus Liberibacter asiaticus som sprids med citruspsyllider, en sorts bladlöss. Sjukdomen leder till gulnande blad, missbildade frukter och kraftigt minskade skördar. Men i Florida drabbas citrusodlingarna även av orkaner, som både förstör odlingarna direkt och skadar träden så att de blir mer mottagliga för sjukdomen. 

Det finns inget botemedel för sjukdomen men vissa sätt att bromsa skadorna. Tyvärr riskerar botemedlen att orsaka än mer problem, för de kraftiga antibiotika man använder mot bakterien kan sprida sig i omgivningen och skapa resistenta och för människor skadliga bakterier. HLB kommer inte heller bara att drabba Florida, från sitt ursprung i Sydostasien har sjukdomen spritt sig över världen. Risken är stor att inom några år kommer även citrusodlingarna i Medelhavsområdet att drabbas, lämpliga bärare av bakterien har redan börjat etablera sig i regionen. 

Självklart kan vi leva utan apelsinljus, under andra världskriget var det kålrötter snarare än apelsiner som gjorde att det svenska folket fick sina C-vitaminer. Det som hänt med juiceindustrin i Florida är snarare ännu ett tecken på vad vi riskerar att förlora i en allt mer kaotisk värld. För vi befinner oss i en tid av polykriser, där små kriser som var och en är hanterbara konvergerar mot tillstånd utom kontroll. 

Man pratar ibland om svarta svanar, helt oväntade händelser som vänder tillvaron upp och ned. Men snarare handlar det om vi lever i en värld av svarta elefanter, problem och utmaningar som borde vara uppenbara men som vi mer eller mindre medvetet väljer att inte se. För om vi accepterar att dessa svarta elefanter är verkliga, så tvingas vi att inse att även konsekvenserna av dessa utmaningar är något vi måste hantera. När vi väl börjat se de svarta elefanterna finns inget sätt att sluta se dem.

Idag väljer många politiker att aktivt blunda för de svåra utmaningar vi står inför. Det gäller inte minst klimathotet, där vår nuvarande regering både bortser från konsekvenserna av och aktivt förvärrar klimatförändringarna genom att köpa sig popularitet med hjälp av billig bensin. Taktiken att skjuta upp den omställning som kommer att krävas blir även ett direkt hot mot demokratin, när väljarna inser att de har lurats tro att klimatkrisen kan lösas utan ansträngningar. När skyfallen förstör källaren och får försäkringsbolagen att säga upp husförsäkringen är det ingen tröst att vi kanske har kärnkraft om 15 år.

"Vi lever redan i en tid som vi inte är förberedda för". Det citatet av den amerikanske klimatdebattören Alex Steffen har länge jag burit med mig. Skall vi klara vad som väntar behöver vi tala klarspråk, även inom politiken. Det som väntar är förhoppningsvis inte blod, svett och tårar, men vi måste våga prata om att även förändring till det som är mycket bättre kommer att kräva både mod och mödor. Den sortens politiker vill jag vara.  

Klimat och säkerhet (V-342)

Miljöpartiet har en del av sin bakgrund inom fredsrörelsen och frågor om fred och nedrustning har ofta lyfts fram i partiets politik. Detta till trots så har partiet motvilligt accepterat både att Sverige nu är med i Nato och att vi har givit ett omfattande militärt stöd till Ukraina efter Rysslands angrepp.

Tyvärr har de geopolitiska motsättningarna fortsatt att öka under det senaste året. Trump-regimens totala omsvängning i synen på Ryssland, samtidigt med ett ointresse på gränsen till förakt för europeisk säkerhet leder nu till en snabb och kraftig upprustning inom Europa. Krig och konflikt dränerar resurser som skulle behövas för att möta klimathotet, samtidigt som krig i sig är den värsta formen av miljöförstöring, ofta med en medveten förstörelse av naturen. Det har vi sett både i Ukraina och i Gaza; det kommer att ta årtionden att åter kunna bruka marken.

Vi har nu en situation där klimat, miljö, krig, konflikter och politisk instabilitet gör att ett samhälle som vilar på och är beroende av en lång rad tekniska lösningar och en väl fungerande internationell handel kan utsättas för svåra störningar om kritiska system plötsligt inte fungerar eller om extremväder till följd av ändrat klimatet drastiskt försämrar global matproduktion.

Parallellt med detta sker en snabb teknisk utveckling av digitala tekniker som gör oss mer och mer beroende av dessa system. Även detta ökar hotbilden mot oss, dels genom att tekniken i de digitala systemen slutar fungera, dels pga att systemen utsätts för attacker dels från främmande makter men också från kriminella.

I detta läge behövs en utvecklad strategi för att kunna använda den relevanta oron för krig och konflikt, med ett behov av satsningar på militär säkerhet, till att samtidigt driva på arbetet med miljö- och klimatfrågor. Att hantera såväl klimathotet som säkerhetshotet handlar i grunden om samma sak, att förstå varningstecken och att bygga ett robust, resilient samhälle som kan hantera påfrestningar utan att förfalla till populism och förenklade lösningar.

En snabb omställning till ett fossilfritt samhälle är det bästa sättet att beröva länder som Ryssland, men även andra auktoritära länder som tex Saudiarabien och kanske nu även USA deras ekonomiska muskler. Samtidigt får inte detta skapa andra starka beroenden. Ett ökat europeiskt samarbete, även militärt, minskar risken att utsättas för politiska påtryckningar. Det är också viktigt att kombinera det internationella samarbetet genom att bygga styrka underifrån i samhällen, städer och regioner.

Det handlar om reservsystem för lokal energiproduktion, det handlar om lagring av mat, men också om lokal produktion av mat och andra förnödenheter. Det kan till exempel också handla om att ha tillgång till jordbruksmaskiner som fungerar när inte el och drivmedel finns att tillgå. Att helt enkelt bygga upp olika reservsystem och lösningar. Men det handlar också om att se hur de resurser som nu satsas på det militära försvaret kan användas civilt. 

Ett robust samhälle som klarar kriser och utmaningar bygger på motiverade och kunniga medborgare, kombinerat med politiskt ledarskap. Detta har tydligt visats i Ukraina under Rysslands anfall. Förmågan att ha ett fungerande samhälle och viktig infrastruktur som tex tåg rullande även under en konflikt bygger tillit och gemenskap.

Samma kunskaper är viktiga under andra kriser, som extremvädersituationer. Därför måste vi både på riksnivå, regional nivå och lokal nivå, ta fram handlingsplaner och utveckla de reservsystem och förberedelser som krävs för att hantera omfattande samhällsstörningar. Ett stärkt totalförsvar behöver bygga samhällelig styrka. Utan satsningar som bygger ett robust samhälle i alla dess delar kommer inte heller det militära försvaret att långsiktigt kunna försvara Sverige. En fungerande infrastruktur, ett motståndskraftigt matsystem och ett samhälle som snabbt minskar sina utsläpp är också en grund till vår frihet. Därför ser jag kopplingen mellan klimat och säkerhet som en viktig fråga att driva politiskt. 

(Redan för 10 år sedan skrev jag på min blogg om hur klimat och säkerhet hänger ihop)

When Hell freezes over (V-375)

I have danced tango for many years and in many places, but I have yet to dance tango in Hell. That's despite Hell being well within reach. No, I don't need to go down in the underworld to reach Hell, I just need to go to northwest Norway, since Hell is a small village in the vicinity of Trondheim.

As a coastal location, the climate in Hell is temperate. This is due to what's in laymen's term is known as the Gulf Stream, but more technically is called the AMOC (Atlantic Meridional Overturning Circulation). It's the transport of warm water and thus heat by AMOC that provides northern Scandinavia with a climate much warmer than other locations at the same latitude. Without AMOC, our area of the world would have a climate more like northern Canada, something that would not allow agriculture as we know it. 

For some time now, climate scientist have sounded the alarm about what might happen with the AMOC if global warming continues. And today, the AMOC is changing, thanks to warming oceans, increased rainfall, and melting sea ice. The world as a whole may get much warmer, but a collapse of AMOC would cause temperatures in northern Europe to plunge drastically. Average temperatures in northern Norway and Sweden would be 10°C cooler and winter temperatures would be so low that sea ice could expand down to the British Isles. So goodbye to fisheries in northern Norway! The risk of this development is so severe that last year, a prominent group of climate scientists sent a warning letter to the Nordic Council of ministers. 

Graph from https://amocscenarios.org/ showing increase in sea ice cover after AMOC collapse

A study just published has shown that the risk of reaching a point of no return for the AMOC is real if we continue our current path of greenhouse gas emissions and thus global warming. This could happen already in a few decades, even though a total collapse would likely not happen before the end of this century. So while I will not be around when Hell freezes over, my grandkids may well be. And that's a world I don't want them to live in.

In Sweden, there will be a general election in just over one year, at the time of writing in exactly 375 days. During this parliamentary session, the current rightwing government has been heavily dependant and influenced by an even more extreme rightwing and nationalistic party, the "Sweden Democrats" (SD). As a consequence of having to please an anti-science party like SD in order to remain in power, the government has moved backwards in all areas of climate and environment policies.

• Funding for nature conservation has ben heavily cut and protection of of the few old growth forests remaining has been largely reduced. 
• Emissions from traffic has increased drastically due to new fossil fuel subsidies, while incentives for buying EV's have been eliminated. 
• Development of renewable energy has been been hampered and especially the offshore wind energy has been blocked on both local and national level.

Instead, the government has clung to the one area where these parties have a common view on climate and that is promoting nuclear energy at any cost. And the cost will be high, many hundreds of billions SEK according to the governments own calculation, a cost that will be transferred to Swedish households and enterprises. We know from other European countries that recent attempts to build nuclear energy production has been very slow and extremely costly — if in the end being built at all. A "best case scenario" would be that some nuclear energy is online mid 2030's. But the focus on spending most financial resources on a slow and expensive energy source will mean that funding and investments on renewable energy that can be available much faster will dry out. This in turn will lead to less electricity available at a higher price, directly hindering a necessary transition away from fossil fuels. 

The climate crisis is urgent on so many levels and we need to mobilise on all fronts. I have decided that my personal route of action is to engage in politics. Since 2023 I am a non elected member of the Environment and Climate committee for the city of Gothenburg, representing the Green Party (Miljöpartiet). In the forthcoming election, I aspire to be an elected candidate and I will devote time and energy to accomplish this, but also to ensure that the Green Party gets an increased representation and thus influence over politics at both local and national level.

(link to my politics page on Facebook)