When Hell freezes over (V-375)

I have danced tango for many years and in many places, but I have yet to dance tango in Hell. That's despite Hell being well within reach. No, I don't need to go down in the underworld to reach Hell, I just need to go to northwest Norway, since Hell is a small village in the vicinity of Trondheim.

As a coastal location, the climate in Hell is temperate. This is due to what's in laymen's term is known as the Gulf Stream, but more technically is called the AMOC (Atlantic Meridional Overturning Circulation). It's the transport of warm water and thus heat by AMOC that provides northern Scandinavia with a climate much warmer than other locations at the same latitude. Without AMOC, our area of the world would have a climate more like northern Canada, something that would not allow agriculture as we know it. 

For some time now, climate scientist have sounded the alarm about what might happen with the AMOC if global warming continues. And today, the AMOC is changing, thanks to warming oceans, increased rainfall, and melting sea ice. The world as a whole may get much warmer, but a collapse of AMOC would cause temperatures in northern Europe to plunge drastically. Average temperatures in northern Norway and Sweden would be 10°C cooler and winter temperatures would be so low that sea ice could expand down to the British Isles. So goodbye to fisheries in northern Norway! The risk of this development is so severe that last year, a prominent group of climate scientists sent a warning letter to the Nordic Council of ministers. 

Graph from https://amocscenarios.org/ showing increase in sea ice cover after AMOC collapse

A study just published has shown that the risk of reaching a point of no return for the AMOC is real if we continue our current path of greenhouse gas emissions and thus global warming. This could happen already in a few decades, even though a total collapse would likely not happen before the end of this century. So while I will not be around when Hell freezes over, my grandkids may well be. And that's a world I don't want them to live in.

In Sweden, there will be a general election in just over one year, at the time of writing in exactly 375 days. During this parliamentary session, the current rightwing government has been heavily dependant and influenced by an even more extreme rightwing and nationalistic party, the "Sweden Democrats" (SD). As a consequence of having to please an anti-science party like SD in order to remain in power, the government has moved backwards in all areas of climate and environment policies.

• Funding for nature conservation has ben heavily cut and protection of of the few old growth forests remaining has been largely reduced. 
• Emissions from traffic has increased drastically due to new fossil fuel subsidies, while incentives for buying EV's have been eliminated. 
• Development of renewable energy has been been hampered and especially the offshore wind energy has been blocked on both local and national level.

Instead, the government has clung to the one area where these parties have a common view on climate and that is promoting nuclear energy at any cost. And the cost will be high, many hundreds of billions SEK according to the governments own calculation, a cost that will be transferred to Swedish households and enterprises. We know from other European countries that recent attempts to build nuclear energy production has been very slow and extremely costly — if in the end being built at all. A "best case scenario" would be that some nuclear energy is online mid 2030's. But the focus on spending most financial resources on a slow and expensive energy source will mean that funding and investments on renewable energy that can be available much faster will dry out. This in turn will lead to less electricity available at a higher price, directly hindering a necessary transition away from fossil fuels. 

The climate crisis is urgent on so many levels and we need to mobilise on all fronts. I have decided that my personal route of action is to engage in politics. Since 2023 I am a non elected member of the Environment and Climate committee for the city of Gothenburg, representing the Green Party (Miljöpartiet). In the forthcoming election, I aspire to be an elected candidate and I will devote time and energy to accomplish this, but also to ensure that the Green Party gets an increased representation and thus influence over politics at both local and national level.

“A Happy New Year”

New Years Day 2025... 

In better times we wish each other all the best for the new year. This year though, saying "Be prepared for the worst during the coming year" to friends and family will likely not create a good mood. It may still be the best we can wish each other as we enter 2025. This does not mean giving up, rather be prepared and be vigilant because you, we, all of us will need determination and strength considering what lays ahead.

So what are some of the "low points" we can expect for the coming year, bearing in mind what 2024 brought us? Here are some of my thoughts.

Climate change:

2024 followed 2023 in being a record warm year. Global emissions are still increasing and the 1.5° goal of the Paris accord from 2015 is being overrun by reality. During the last year, this has resulted in continuous events of extreme weather, with combinations of droughts and wildfires alternatively storms and floodings. This will continue during the coming year, with climate disruption having real and devastating effects on life, health and increasingly the sacred economy. Sadly it seems that only the last point is something that will make our "leaders" take climate change seriously.

War and conflict:

The Russian war against Ukraine continues to have negative ripple effects, in addition to the heavy suffering by the Ukrainian people. In a time when our efforts should be focused on climate transition, we have to spend on defence against the military threat from Russia. We need to help Ukraine to defeat the fossil fuel dictatorship of Putin, for both Ukraine's sake and our own freedom.

In Palestine, we witness live-streamed crimes genocide as Israel bombs schools and hospitals, with tens of thousands civilian deaths. Israel apparently aims to eradicate all memories of Palestine, a country that existed before Israel. Instead of learning from the long history of oppression against the Jewish people, modern Israel has become a right wing expansionist regime. Critique against the state of Israel and its armed forces are being dismissed as "antisemitism" in a way that will only increase the real antisemitism that still exists barely concealed in many societies. 

Democracy in declne and oligarchs wanting to rule:

The super election year of 2024 did not turn out well for democracy, with few exceptions. Populist running on a myth of returning to some glorious past were successful in many elections, with the return of Trump as president as the ultimate disaster. Subversive actions of both clandestine operations on social media and open propaganda on Musk's X distorted political discussions and corrupted trust between people. The Broligarch billionaires Musk, Bezos and Zuckerberg feel that now is their time to amass even more wealth and power. But we can not afford the rich! 

If not hope, determination and grit:

So with all these negative forebodings, what do we need to continue to strive for a livable planet and a just society? I have for a long time called myself a dystopian optimist, because if you are not feeling somewhat dystopian you have not understood what lies ahead. However, if you stay in the dystopian mood you are giving up, and that is not a worthy life. One the books I read last year addresses this theme, "I want a better catastrophe" by Andrew Boyd. We surely need to accept grief, create (not wish for) hope and use all the gallows humor we can muster!

Hope really is a verb, something we can not passively wait for. Being a father and grandfather also means it's not all about me. My grandkids should be able to live into the 2100's. But it is not a given, if the world continues on the present path. It will take determination and effort to turn towards a better future for generations to come. The resistance from the 1%, their lackeys and conned followers will be hard. We need to provide a better story for the future than the populist con men. In other words, "What if we get it right?".

Thus, I start the new year with all its dark signs on the horizon citing from this book:

Sometimes the bravest thing we can do when facing an existential crisis is to joyously imagine life on the other side: What if we get it right? To envision the world we want to create, it helps to know the many ways we are already creating it. And it takes collective wisdom

So let's just do it! Together! 

Getting closer to the edge

Sailing is more than being out on the water. Going somewhere by sailboat takes time and thus allows you to reflect upon where you are heading. You need to choose your destination well, especially when sailing alone. 

This summer I visited one of my favourite places on the Swedish West Coast, a small rocky island at the very edge of the archipelago. It's a beautiful place with smooth granite cliffs from where you can gaze out over the horizon. I have been here several times before, most recently four years ago. There’s only reliable mooring for a few boats, so chances are you will be able to roam the island in solitude. 

 

While the early part of summer in Sweden was warm and sunny, vacation time came with wind and rain. Nothing remarkable for a Swedish summer (at least as they used to be) but in sharp contrast to the bizarre heatwaves happening in so many parts of the world. Heat records were shattered from South American winter to Mediterranean summer.

 

Climate deniers and delayers will of course use a rainy summer to discredit the solid science showing fossil fuel burning as the main culprit behind global warming. And while many part of southern Europe were aflame, tourist from Sweden were still flying to Rhodes even with ashes swirling in the air. But in the real world, the remarks from climate scientist that I have been following for years and even decades were hard to read: 

 

“Oh, shit! We knew this could happen but not so fast and not with such big effects”

 

Even predictions made a year ago now may now be outdated. Now, in mid autumn, we have had an endless row of days with temperatures above previous extremes. Record hot days turned into a record hot July and August, which likely will mean record heat both 2023 and 2024. The oceans are also heating up, with record sea surface temperatures, which is likely one of the factors behind increasing precipitation. This summer might not have been hot in Sweden, but we have had numerous flooding events. 

 

Despite all the numbers showing the accelerating climate change, facts can only tell us so much. To really grasp what is happening, we need to use our emotions. On the other side of the planet, Antarctic sea ice has not grown back as expected during the austral winter. I just learned that the 2022 breeding season of the emperor penguins was a catastrophe, since the ice melted away before the chicks had grown their protective plumage. Thus the young penguins all drowned in the ice cold water. 

 

I feel so much loss and sadness when I read this. I have been to Antarctica on a research expedition. I have walked on the ice, and literally stared into the eyes of penguins. I have stood on icebergs, looking at the thin lines showing each year’s accumulation of snow that has been compressed to ice. To even fathom what a continued melting of Antarctic ice will mean is hard. What happens in Antarctica will not stay there, rising sea levels will reach all of the Earth. 

 

Still, sliding closer to the abyss is no reason to stop fighting for what we love and need to preserve. Every fraction of a degree of global warming avoided matters; it will mean less suffering, fewer deaths and less costs to rebuild and recover. Sadly, some things are already lost. The climate I grew up with, being born at 315 ppm CO2 in the atmosphere no longer exists. 

 

Temperature anomaly in Sweden vs 1961-1990 baseline for Jan-Sep 2023

We, the global community, are travelling on Titanic. Our politicians and leaders are acting like a captain pressing along at full speed (economic growth) oblivious of what lies ahead. 

We are too far along the route to avoid dire consequences. What we can still hope and work for is a transition taking place in relatively calm weather and close to the shore, instead of far off in the middle of the night. 

 

We need hope, but hope is a verb that is built on action, not as individuals but together. Therefore, we need connection to our self and to other people. Above all we need connection to nature; we are inseparable from nature since we are ourselves a part of nature. And nature always bats last…

 

 

 

 

 

 

 

2 dagar till valet - är klimatet värt din röst?

 Idag fredag den 9 september är det två dagar kvar till valet 2022. Det är också 212:e gången som Greta Thunberg klimatstrejkar.

Sedan 2018 när Greta startade sin klimatstrejk har miljontals ungdomar över hela världen gått ut på gatorna i rörelsen #SchoolStrike4Climate #FridaysForFuture och med budskapet #ClimateJusticeNow. Det är en rörelse ledd av unga och med många flickor och unga kvinnor i främsta ledet.

Många är de världsledare som sagt sig lyssna till dem och politiker som ställt sig i kö för en selfie. Ändå har så lite hänt, utsläppen fortsätter öka och klimatkatastroferna kommer slag i slag, med torka, bränder och översvämningar denna sommar.

De unga som deltagit i strejker och manifestationer är med rätta både arga och frustrerade över oförmågan hos politiker att ta till sig det vetenskapen säger, att klimatkrisen orsakas av de samhällen vi har byggt och att det krävs mod och ledarskap för att ändra kurs. Svenska politiker som grupp har knappast varit några lysande exempel. I valrörelsen har klimatkrisen reducerats till en fråga om elpriser och de "lösningar" som presenterats har handlat om mer subventioner till fossila bränslen. Allt för att kunna upprätthålla illusionen om att inget behöver ändras i våra liv.

Trots politikens brister vill jag ändå uppmana alla de inom FridaysForFuture som kan, att använda sin röst väl i detta val. Ni vet hur bråttom det är att få stopp på utsläpp och arbeta för en rättvis omställning. Vi har inte tid att pausa det arbetet och låta Sverige styras av partier som saknar vilja och ambition att hejda klimatkatastrofen. För det är tydligt vilka partier som gör något, vilka som mest pratar och vilka som aktivt bromsar klimatomställningen: Vår (Researchers Desk) analys visar att KD och SD aktivt förhindrar de klimatåtgärder som behövs.

https://www.lu.se/artikel/klimatforskare-granskar-partiernas-politik-vilka-lyssnar-pa-vetenskapen-och-vilka-ar-samst-i-klassen

Självklart räcker det inte med att rösta vart fjärde år, för en vital demokrati är det viktigt med aktivism och folkrörelser, inte minst för att balansera inflytande från mindre synliga aktörer inom kapital och företag. Men skall aktivism fungera krävs det någon att påverka och det är politiker som är beredda att driva frågorna så att lagar och regler ändras. Därför har jag själv valt att kandidera till riksdagen för Miljöpartiet i detta val. Jag gör det för att klimatkrisen är akut, för att ta mitt ansvar för att påverka politiken inifrån och för att vara en mer lyssnande röst till klimatrörelsen.

Framför allt gör jag det för att kommande generationer, i Sverige och världen, skall ha en rimlig chans att leva i ett stabil klimat med en levande natur, det som jag hade privilegiet att växa upp i. 

 

Bo Norrman

Ett nytt år, ett nytt klimat?

Julen är över, ett nytt år har startat och snart kommer vi att märka att ljusare tider är på väg. I alla fall när det gäller dagsljuset, för både I Sverige och världen är ljuspunkterna få och orosmolnen många. Det gäller särskilt klimatet, där nyårshelgens katastrofala bränder i Boulder, Colorado är ännu en av otaliga varningssignaler. Det borde varit en halv meter snö i Boulder, nu var det istället torka och varma stormvindar som drev på bränderna. I Europa var nyåret rekordvarmt, på många ställen 10-15 °C varmare än normalt.

Som världen ser ut idag är det lätt att drunkna i dåliga nyheter. För egen del har jag sedan länge förlikat mig med att vara en "dystopisk optimist" när det gäller klimatförändringen. Trots allt jag känner till om det skenande klimatet kan jag inte stanna i en katastrofkänsla. Framför allt är det viktigt att tänka att hopp är ett verb och att hoppet skapas med gemensamma krafter. Kali Andersson från Klimatpsykologerna uttrycker det väl när hon skriver i Dagens Nyheter: Minst hälften av det vi gör bör vi göra tillsammans med andra, om vi samtidigt vill skapa hopp. Historiskt sett har stora samhällsförändringar inte skett genom konsumentmakt och individansvar, utan genom aktivt medborgarskap och människoartens expertförmåga: samarbete.

För att vi skall kunna handla och förändra saker tillsammans behöver vi ändå se vilka motkrafter och hinder som finns. Ibland kan kulturen hjälpa oss med det. Jag avslutade julaftonen med att se på film. Men inte några av de klassiska julfilmerna, vare sig feel good med "Livet är underbart" eller "Die Hard" som blivit en svensk jultradition. Istället såg jag "Don't look up" en ny film fylld med både viktigt innehåll och många stjärnskådespelare. (Spoiler alert: vill du inte veta mer om filmen så se den först (via Netflix) och läs vidare sedan, det är den värd!)

Som alla katastroffilmer börjar den med att politiker och makthavare ignorerar vad forskarna varnar för; denna gång en komet på väg rakt mot jorden. Det är en komet lika stor som den som utrotade dinosaurerna, ett direkt hot mot mänsklig civilisation. Men trots forskarnas försök att varna för vad som väntar så trivialiseras hotet av media och förringas av presidenten - tills hon ser en möjlighet att göra detta till en valvinnare genom att "ta strid med kometen". Den kritiska möjligheten att spränga kometen i bitar i god tid innan den kan skada jorden försvinner dock när en "superentreprenör", en karikerad mix av Zuckerberg, Bezos och Musk träder in på banan. Kometen innehåller dyrbara mineraler och det finns pengar att tjäna! Trots all sin optimism misslyckas techentreprenörens quick fix och kometen träffar jorden med de katastrofala följder som forskarna försökt att varna för.

Slutorden från forskarna när marken bokstavligen rämnar under dem är "vi försökte i alla fall". Det är också det budskap som har fått många klimatforskare att så smärtsamt känna igen sig i filmen. Uppenbart har den även gått hem hos publiken eftersom den under julen varit en av de mest strömmade filmerna på Netflix. Däremot är det många filmkritiker som avfärdar filmen som förenklad, övertydlig eller dåligt spelad. Kanske vill de inte se sig själva i spegeln? "But in their dismissals of Don’t Look Up as “shrill,” “bombastic” and “misguided,” sneering mainstream critics are apparently unaware of their resemblance to the characters being satirized in the source material".

Dagens politiker vill gärna tro att de har kontroll och kan bestämma, också över fysik och natur. Att det finns skeenden som de inte har makt över och inte kan förhandlas bort ingår inte i de flesta politikers världsbild. Det opinionsstyrda politiska spelet verkar ha lagt en våt filt över fantasin och möjligheten att föreställa sig att förändringar kan komma som rycker undan mattan för vårt nuvarande sätt att leva. Att en långsam "komet" redan på väg att påverka jorden och inom ett decennium i grunden kan förändra livet för de som lever längs världen kuster är knappast känt bland majoriteten av våra "ledare". Jag tänker på Thwaites-glaciären, eller som den ibland har kallats, "domedagsglaciären" i Antarktis. Den isplugg som hindrar glaciären från att kana ut i havet är nu på väg att rämna, vilket på kort tid kan höja havsvattenninvån med över en halvmeter. I en video från den senaste AGU-konferensen i december beskriver forskarna sakligt och tydligt vad som redan är på väg att hända. Det är en timmes "reality show" som är långt mer skrämmande än någon skräckfilm: Should all West Antarctica’s glaciers ever collapse, there is no coastal city in the world that would not, over time, be swamped at ruinous cost to life and economies.

 

Så var finns då våra möjligheter att skapa hopp? Enbart genom det vi gör, här och nu. Varje insats gör skillnad, men det handlar inte längre om att "förhindra" klimatförändring, för "Climate change is not a future to be prevented; it’s a present to be survived" säger Dan Sherrell.

För att klara att överleva i ett ändrat klimat måste vi balansera uthållighet med snabbhet och att se riktiga möjligheter utan vare sig tokteknikoptimism eller undergångsdepression, menar Dan. Det är en tulipanros som är svår att nå. Samtidigt är en av lärdomarna från "Don't look up" att det vare sig finns några snabba enkla lösningar eller att problemen försvinner om vi blundar. Inget skatteavdrag i världen hjälper när vattnet stiger. Det finns ingen självklarhet i att livsvillkoren på jorden skall tillåta vår typ av civilisation om vi helt ändrar förutsättningarna. Tänk om det är en lycklig slump att livet på jorden ens existerar? Är det då inte värt att ta vara på den lyckliga omständigheten? Chance played a role in determining whether Earth stayed habitable

TBC

PS

Min ambition för 2022 är att blogga mer frekvent så detta är 2022/1. Får se hur långt jag kommer :)

Lessons from Covid-19 on climate change and politics

We have just said goodbye to 2020, the year that will stay in our collective memories as totally dominated by news about Covid-19. One year on, the pandemic is still raging all over the globe. Luckily, vaccines are starting to be available, at least in the more affluent parts of the world. But we still have a long road to travel before we can achieve something resembling normality. 

The start of a new year is off course a given time to look both back and forward. There has already been many comparisons between the Covid-19 pandemic climate change. Both are global crisis, both require dramatic transformations on both societal and personal level and they are also interlinked in many ways. As Jonathan Foley just recently wrote:

[Science] has warned us that changing environmental conditions were contributing to increasing disease threats. Numerous studies highlighted how infectious diseases could arise form deforestation, habitat and biodiversity loss, wildlife exploitation, the bushmeat and traditional medicine trade, confined animal agriculture and antibiotic misuse.

In the same way as we amplify storms and flooding by adding increasing amounts of greenhouse gases in the atmosphere, we increase the likelihood  of viruses and bacteria jumping from the animal world as new zoonotic diseases when we destroy natural habitats and push wildlife into close encounter with humans. 

Still, Covid-19 has taught us that huge changes can happen very quickly. The rapid development of Covid vaccines is an example of how open science plus massive collaboration between academic scientists and pharmaceutical companies could create scientific breakthroughs that few thought possible a year ago. It shows the potential of technology to alleviate societal problems. But it also shows that there must be a willingness at all levels of society to heed the scientific advice and accept that facts are more solid than opinions. It doesn't matter if a vaccine can be developed, produced and distributed if in the end no one is around to give the injections and the people that need the vaccines have been so duped by the lies of an authoritarian wannabe dictator that they will refuse the cure. 

One more analogy between climate and Covid is that both will put the worst burden on those who have contributed the least and already are marginalised. Indigenous communities, migrants and people of colour suffer more from climate change and have been more severely hit by the pandemic. Also, people doing the kind of essential work you cannot do in front  of your computer and in the confinement of your home have also suffered hard from the disease. We can not solve climate change without climate justice and long term we can not solve pandemics without healthcare  for all who need it. 

So what can we really learn from Covid-19 when it comes to handling the enormous threats to both our individual health and societal stability if we can not stop global warming? Despite some decreases in the emissions of carbon dioxide during the last year, 2020 will still be the warmest year on instrumental record. When lockdowns are not enough to more than marginally lower emissions, it is clear that we need new ways to handle the climate challenge. To cite @EricHolthaus:

Let me be clear: 2020 wasn’t just a “bad year”, it was what happens when the people in power have spent centuries exploiting others to ensure their own comfort. The uncontrolled coronavirus epidemic wasn’t inevitable, just like the climate emergency wasn’t inevitable. Another world is possible. It won't happen magically. We have to demand it.

The question of personal change vs political and structural changes has been hotly debated among climate activists. We can take great initiatives and be role models as individuals but can only bring on real change together and collectively.  Most importantly we must remember that hope is a verb. It's useless to pray for change, we create hope by action. And we need hope, since as Margaret Atwood puts it: 

We must be a beacon of hope, because if we tell people there is no hope, they will do worse than nothing

We also need to hold on to our values and call out the people who are denying and delaying climate action. In Sweden we coined the term "Flygskam", Flight Shame. Shaming can have some effect and even before the pandemic we saw a marked reduction in both domestic and international flights in Sweden. But in the long run calling for accountability is better than shaming.  And that is because accountability starts at the top with governments and corporations. We need to put pressure on both politicians and business to get action on reducing emissions, not only fair words. The fossil fuel industry and its lackeys will not go away without resistance and they must be hit where it hurts them most, the bottom line of the balance sheet. And those industries that do go for real change must be encouraged and supported. 

However, accountability cannot stay on the top. As we have seen during the pandemic, for some people, the “right” to a great Black Friday deal is deemed so important that they cannot fathom that it may kill their grandmother and neighbour. People have been more concerned over delayed haircuts than the risk of disease and potential death and this behaviour must be called out.  Accountability is also connected with climate justice since the carbon footprint is in no way equally distributed. As an example, when it comes to aviation emissions 1% of travellers contribute more than half of emissions. I have written before that there are a lot of people that needs to be grounded for good. 

2020 was in many ways a year put on hold. Conferences and graduations, concerts and festivals, weddings and dance lessons all were  cancelled and countries went into different degrees of lockdowns. There is of course a strong longing to regain some kind of normality in our lives.  But climate change has continued unabated and there is no good future if we return to pre-pandemic way of life. Instead, as we enter 2021 it is time to double-down on activism and efforts to turn our fossil-fuelled and consumption bases society around. Because "we can use less energy and still have good lives". 

We also need to have more politicians that embrace and support the shift towards the clear and green economy we need. And here we got some good news today from the senate runoff elections in Georgia USA. Both the senate seats were captured by democratic challengers against republican Trump followers. That was very good news in a traditionally republican southern state and it also means that president-elect Biden will have a far easier path to pursuing his political agenda. Given the strong climate agenda that Biden has promised to enact, this is good news not only for the US but for all of the world. 

The major reason for turning Georgia Blue was the work led by democratic organiser @staceyabrams. She, together with others spent years on the ground organising and encouraging people to vote. That takes persistence, something that @sarahkendzior pointed to in the latest @gaslitnation podcast. And this brings a lesson also for the climate movement. In addition to the activism on the streets there is a need to more actively engage in politics, to make sure that politicians with a green agenda are voted in. There is also a need to have more people themselves taking part in the political process. As the @runforsomething movement states it, "Don't just march, run for something". Because in the long run, we need to transfer activism into budgets, laws and regulations that will steer our societies in a better direction. 

My wish for the coming years is thus that we create hope by getting back the activism shown by #FridaysForFuture and other grass rot organisations (many led by young climate activists). But I also hope that there will be increased political activism, both directed towards present politicians and engaging new people to enter into politics. 

PS

I wrote this before the US Capitol was attacked by terrorist encouraged by president Trump. Just hours earlier I listened to a special edition of @gaslitnation podcast following the democratic win in the #Georgia senate election. @sarahkendzior described the joy of that moment but also how scared she was for todays event in Washingon. Sadly, she was right as so many times before. We still don't know if there will be a peaceful transition to president Biden two weeks from now. It is a scary time US democracy. And it also clear that the US is still in its core a unequal country, just judging from the difference how Trump thugs were treated by police as compared to how #BlackLivesMatter protester have been teargassed, beaten and shot at during last years protest. 

A walk in the park

 The past weekend, on the last sunny summer Sunday afternoon, I had decided to go for a run. But the balmy weather instead inspired me to take a walk in Botaniska, the Gothenburg botanical garden, which is located a mere 2 km from the city centre. Botaniska is embedded in a nature reserve, with a fluid border between the two. I’m glad that I decided for a walk, because it gave some important insights which I would not have been able to pickup, had I as planned been running through the same surroundings.

 

The first insight I got from looking at the explosive colour choreography exhibited by the Dahlia flowerbeds. There, the extraordinary shapes and neon colours made the flowers look “unnatural”, even though they were merely expressing some of natures ability to excel in form and fragrance. Nature itself in the form of bees were intensely attracted to flowers, loading up pollen to bring back to the hive. 

The second insight I got walking along the winding paths in the rock garden. There I could observe a more subdued form of nature, with moss and leafs covering the stones. To see the hidden beauty there, I had to look down, to slow down to take in and appreciate what I saw.

This brings me to my third insight which is intrinsically linked to the Corona time we are living in. To stop the virus from spreading we are trying to give each other physical space and social distance. Therefore, I had to step aside to let others pass and someone else needed to wait for me. This creates a common possibility to slow down, something we should appreciate and keep even when the pandemic has gone away.

As I left Botaniska and ventured out into the nature reserve, I started to see the 30-40 year old manboys on their MTBs, cycling determinedly and with head down through the forest. I wanted to yell at them “Hey, slow down, step off your bike, take of your helmet and be here, instead of speeding to your next goal”. But they kept whisking by.

There are hard times ahead, with the ongoing Corona crisis, the accelerating climate crisis and the political crisis with rise of right wing nationalists. To meet these challenges and prepare for a better and more just world, we have to understand that we need to be in the nature, that we are a part of nature. We need nature to survive as much for our minds as for food. We are still natural biological beings, despite all the technological gadgets we carry around,

Accepting oneself as a being a part of nature will be difficult for those who have been attracted the fake news promoted by some politicians but also to the synthetic and technological world where nature is something to be subdued and conquered. It takes courage to shut down the lights and take a walk in the dark. When I slow down I find new paths and new directions even in this forest where I have been running so many times. I can put away my phone and see the details around me and listen to the silence. 

Nature is now in its recharge time, when both plants and animals are filling up their reserves to sustain the winter and be ready for the coming spring. So while the dwindling evening light and the cooler evenings may make us sad, we should take this as a personal inspiration to recharge mentally and physically. There will be hard fights ahead if we are to keep our civility and our connection to each other.  

Gathering strength for the coming winter also means to be prepared, be mentally as well as physically prepared but also to be organised. To be organised and connected was the core message in a recent @GaslitNation podcast. We need to be prepared, we must not be caught off guard. 

Nature is resilient when given space and time. We need to find our own pauses to be as resilient.

 

 

 

 

 

PS

Thanks to Bar La Lune for good pause environment

Corona-stimulans med sans

Corona-pandemin fortsätter sprida sig över världen och just nu ökar antalet sjuka i Sverige och inom övriga länder i Europa kraftigt. Även i USA, som ligger långt efter när det gäller att testa för Covid19, ökar antalet insjuknade och avlidna snabbt. Det är troligt att smittspridningen där kommer att bli mycket omfattande, vilket kommer att ha stora effekter på både den globala och den amerikanska ekonomin. Börssiffrorna är blodröda och allt fler varsel läggs om uppsägningar och neddragningar. Ännu så länge är det reseföretag samt hotell och restaurangbranschen som är värst drabbade, när ingen handlar, reser eller besöker restauranger. Men snart riskerar det ekonomiska stilleståndet att sprida sig vidare och redan börjar producerande företag att varna för följderna. 

I Sverige liksom i andra länder har regeringar och riksbanker utlovat massiva ekonomiska stöd till framför allt företag. Fördelaktiga lån, uppskjutna skatteinbetalningar och stöd för att kunna behålla personal tills krisen är över har snabbt kommit på plats. Men detta är inte en kris som andra, eftersom orsaken är något vi inte har kontroll över eller kan förhandla med. Det går inte att “förklara krig” mot en motståndare i form av ett virus. Självklart skall vi göra allt för att hjälpa de sjuka, minska effekterna och förhoppningsvis med tiden kunna ha ett vaccin mot Corona-viruset. Men vi vet inte om det kommer att ta 6, 12 eller 18 månader innan pandemin är över. 

Därför är det viktigt att vi tänker strategiskt när det nu finns hundratals miljarder tillgängliga för att hålla hjulen rullande. Det är intressant att se hur det plötsligt inte finns någon gräns för vad man kan satsa, medan det för några månader sedan var “för dyrt” att satsa på det andra och långsiktigt minst lika stora hotet mot våra samhällen och vår framtid, de allt mer skenande klimatförändringarna. På samma sätt som vi behöver hålla flera tankar i huvudet samtidigt när det gäller insatser för att bromsa virusepidemin, behöver vi kunna skilja på vad som krävs för stunden och vad vi kan och bör göra för att använda dessa satsningar till den omställning som måste komma. Risken är annars överhängande att vi bränner de resurser vi har på att upprätthålla föråldrad teknik och ohållbar system så att vi inte klarar av att ställa om i tid. 

Here’s the big unknown: Will the effort to revive the global economy after the pandemic accelerate the emissions of planet-warming gases, rather than avert climate change? That depends on whether the world’s big economies, like China and the United States, use this moment to enact green growth policies or continue to prop up fossil fuel industries.

Flygindustrin kommer inte att hämta sig under överskådlig tid. De företag som nu ställer om till arbeta på distans och med videokonferenser kommer inte att återgå till sina tidigare resvanor. Det är förvisso trist om människor förlorar sina arbeten inom flygsektorn, men det finns ingen möjlighet att vi kan fortsätta flyga på det sätt vi gjort om vi skall klara klimatet. Charmen med shoppingresor till New York kan också te sig rätt blek framöver och den resenär som blivit strandsatt i Spanien eller Thailand bokar ingen ny resa i brådrasket. I det perspektivet kan generösa pengar till flygindustrin kan verkligen bli “throwing good money after bad”. Därför ser jag bättre sätt att använda pengarna.

På kort sikt:

• Viktigast av allt just nu: Pengar till regionerna som driver sjukvården så att de snabbt kan återanställa en del av den personal som under många år har lämnat vården. Ge regionerna möjlighet att skapa vettiga villkor för sina anställda så att de kan återfå och behålla personalen. Det finns säkert många tidigare sjukvårdsanställda inom de branscher som nu krisar som skulle kunna tänka sig att återvända. Skall vi klara Corona-krisen måste personalen orka arbeta länge och uthålligt och då behövs fler som delar på bördan.

• Om många framför allt äldre tvingas hålla sig inomhus så kanske restauranger som nu förlorat sina lunchgäster istället kan leverera mat till de som är i karantän. Det skulle kunna hålla den sektorn vid liv tills vi kan börja äta ute igen. Det blir också en avlastning till den hemtjänst som kommer att ha fullt upp framöver.

• Om det är någon form av stimulans vi kommer att behöva för att klara denna kris så är det mental stimulans och det betyder kultur. Det är en sektor som har liten ekonomisk uthållighet och som Björn Wiman skriver behöver en katastrofplan. Vi behöver kultur för att beskriva det som nu sker, som kan hjälpa oss att hålla modet uppe tillsammans. Att sjunga på balkongerna som karantänsatta människor i Italien gjort visar på hur viktigt det är att vi har tillgång till kultur i olika former. Det måste finnas något att se fram emot när krisen lindras.

På längre sikt:

• Det är uppenbart att sjukvården har brister som kommer att kräva resurser både när det gäller utrustning och nytänk inom organisationen. Att varje region sköter sin upphandling av kritiska resurser utan samordning är inte rimligt. Det kommer att bli en dyr lärprocess där det även måste finnas resurser kvar till vårt behov av ett fungerande civilförsvar (återigen något som det inte fanns pengar till för några månader sedan).

• Än så länge har livsmedelsindustrin och jordbruket inte varit i fokus för diskussionen kring Corona-krisen. Det skall bli intressant att se om Spanien och Italien, länder med extremt många sjuka och där befolkningen satts i karantän kommer att kunna fortsätta leverera de grönsaker vi är vana att köpa. Min gissning är att vi kommer att i grunden behöva se över över egen livsmedelsförsörjning som en följd av denna pandemi. Det kommer att kosta och även leda till förändrade vanor när det gäller den mat vi äter, tex genom radikalt minskat köttätande som pandemiexperten professor Björn Olsen länge har förespråkat. Kålrotens tid kanske kommer tillbaka?

• Om vi har råd att lägga 300 eller 500 eller 1000 miljarder kronor på ekonomiska nödpaket, så finns inte längre några ekonomiska skäl att inte starta bygget av nya snabbtåg mellan Malmö, Göteborg och Stockholm men även till Oslo. Det är en infrastruktur vi kommer att behöva och det är en långsiktig satsning som kommer att generera arbeten i en mängd kringsektorer.

Slutligen, en sak som måste återställas är förtroendet mellan människor, mellan invånare och myndigheter och mellan nationer inom EU. Istället för solidaritet har det blivit en kamp om munskydd och skyddshandskar både mellan länder men även med svenska hamstrare som försöker tjäna på krisen genom att sälja sina varor på Blocket. Det behövs konkreta projekt att samverka kring för att motverka nationell egoism. Den svenska regeringen borde redan nu ta initiativ till en gemensam europeisk beredskap när det gäller både läkemedel, medicinteknisk utrustning och skyddsutrustning.

Vad gäller hur vi som människor skall agera se mina mina tidigare blogg-inlägg:

Going viral - How did we get into this mess?

Going viral - Corona, climate and collapse

Going viral - Commitment, change and collaboration

Going viral 3 - Comittement, change and collaboration

(This is my third text on the Corona virus / Covid19 epidemic, see previous posts on the blog)

We are in a global pandemic crisis and countries are heading into a lock down, closed border survival state. Everyone tries to find ways to avoid the Italian situation where hospitals are overwhelmed with critically ill patients. The situation is likely to become even worse in countries with less developed health care system, or as in USA where lack of paid sick leave in combination with high individual costs will make people stay away from necessary care. We have NOT seen the worst yet!

It will be a long and hard time ahead before we see any kind of turn for the better. What combination of ordered and voluntary containment that will be needed, how bad the situation will become and how many that will die we just don’t know yet. What’s making this worse is that we are in a triple crisis, as was discussed on Gaslit Nation this week. The combination of authoritarian and incompetent “leaders” with the accelerating climate breakdown contributes to making the Corona crisis so much worse. 

That's the struggle against autocracy. That's the struggle against the climate crisis. That's now the struggle against a pandemic in a world where most countries don't have the healthcare apparatus and or the transparency of government necessary to prevent a large scale human tragedy.

There is a high risk that authoritarian regimes will try to use corona created chaos to enhance their power and financial gains in the midst of the turmoil. Today there was a report from newspaper Welt am Sonntag that Trump has tried to lay his small hands on a potential vaccine being developed in German, in order to use it exclusively in USA. At a time when collaboration and cooperation is what is needed, men like Trump, Bolsonaro, MSB and Putin will not be able to look beyond there personal power and gains. That is a crisis as bad as Corona itself. When Saudi Arabia is waging a price war on oil that threatens to further escalate the economic crisis, Trump sees it as chance to fill up with cheap oil. 

So what can we do and how do we act? We will need a countermovement and a new direction in order to not just to survive but to transform our societies for a better future. I find inspiration in how Italians confined to their homes have been singing on their balconies rather than stay silent in despair. As Eric Holthaus wrote in a recent post about climate change and what we need to have more climate action it’s trust in mutual aid, not competition, that could form the basis of a new collective story: "I would have to trust others a lot more than I already do.”

Sadly, at the moment we can watch the lack of trust in Europe, where countries within the EU are keeping critical medical equipment to themselves. It would probably been much better also for the rest of Europe if Italy had received the support it asked for. Even better would be if EU would be proactively equipped to handle crisis like this. But if governments are not able to handle this kind of solidarity, likely we as citizens need to finds way to create the kind of collaboration that we will need for the future to meet both the Corona crisis and the climate breakdown. 

We will need to tell a better story that can lead us forward. It will not be simple story of happily ever after story, it will be a story that also includes struggles and losses. However, both human history and our collective storytelling shows us so many occasions where mankind has rissen to the challenge. 

We will need a transformation to a society that can adsorb the challenges ahead without falling apart. The last year I have been given the opportunity to be involved in the regional development strategy for the region of Västra Götaland in Sweden. Three keywords in the forthcoming strategy have suddenly become eerily important and also scalable on the global level: 

• Robust
• Inclusive 
• Fossil Free

Robust - There will be more challenges ahead, a new pandemic like Corona or rapid sea level rise that inundates our coastal regions. There could be other completely unknown Black Swans that we need to deal with. To sustain these kind of challenges we can not run our societies, our companies or ourselves at the limit of capacity, because then every extra straw will break the camels back. 

Inclusive - At the moment we can foresee that the Corona crisis will hit the most vulnerable hardest. The same is true for climate change. We need to distribute the burden far more equitable than what we have seen during the last two decades. A world for the 1% is not sustainable for anyone.

Fossil free - Getting of rid of our dependence on coal, oil and gas is not only a given if we want to have a stable climate, it is also necessary for a stable global economy. A world where the power of both fossil fuel companies like Exon, Shell and BP as well as petrostates like Russia, Saudi Arabia and Iran will be a better world for everybody. 

The young climate movement has during the last 18 months been able to make both climate change and climate justice subjects that have been discussed at the highest level, from the UN to World Economic Forum. We need to harness the same energy in dealing with the ongoing corona crisis. It is a crisis, but if we can sustain the immediate crisis it is also an opportunity to rebuild in a far better way than the system that brought us to this brink. Whether we call it Great New Deal or something else is irrelevant. But wise governments and leaders should not throw good money after and try business that have outlived their time. The era of weekend shopping flights and mass consumerism fuelled by oil will need to stop now. Corona may show us in a brutal way what we can live without. What we need now is both leaders and social movements to help us discover what we need instead. 

Going viral 2 - Corona, climate and collapse

My previous blog post was about Corona, how we stumbled into a pandemic and why some countries more than others (especially USA) have missed the opportunity to contain the crisis.

Even though we are only in the beginning of the Corona pandemic, there are already lessons to be learned and parallels to be drawn. Some of them relate to the connection between Corona and climate change. It is clear that the decrease in emissions due to lowered industrial activity have had a marked impact on CO2 emissions. Furthermore, it might well be that the reduction in particle emissions due to reduced traffic and combustion actually savedmore lives than those killed by the virus (which of course is not a good way to solve the pollution problem).

There are of course also economical effects. The slowdown in transports from both less cars and trucks on the ground and far fewer flights in the air has caused plummeting sales of cars. Airlines are bleeding economically and some are going bankrupt. Still, the long term effects on travel might be even bigger. The big pharma company AstraZeneca was already far ahead before this crisis, conducting 20,000 video and telephone meetings per week. Others will now need to adapt quickly and rapidly start to move towards a non-travel meeting culture. What the lasting effects on business travel patterns will be remains to be seen. But it is unlikely that once companies have gotten used to running virtual meeting they will go back to spending money and their employees time on long flights for short meetings. So even if the corona crisis eventually subsides, the airline industry  might not make a full comeback. 

Presently central banks and governments are pouring money into the financial system in order to shore up companies whose business has came to a standstill due to the pandemic. But as the airline example shows this may well be throwing good money after bad. We need transformation not return to an outgoing business model that is not compatible with a liveable climate. It’s not only a question of emissions and pollution. Anthropogenic climate change and biodiversity destruction is one of the factors behind pandemics with a zoonotic cause, as habitat destruction and increasing temperatures are pushing wildlife too close to humans. Ebola, SARS, MERS and Covid19 all have a common denominator in that it was a disease that jumped from animals to humans. Still, we fail to see this link, but also don’t grasp that while Corona infection is an imminent threat, climate change is already the big disruptor which will only get more dangerous in years to come.

While coronavirus is understandably treated as an imminent danger, the climate crisis is still presented as an abstraction whose consequences are decades away. Unlike an illness, it is harder to visualise how climate breakdown will affect us each as individuals.

There is another link between Corona and climate change. Despite a likely reduction in CO2 due to less energy used, the reduction in aerosols can paradoxically result in a jump in temperatures, since the particle formed during combustion shields some of the incoming sunlight. Considering the already hot start of 2020, with the warmest winter on record in Europe while Australia endured record heat, droughts and fires, even an small increase in temperature could be very bad. A worst case scenario would be that in the summer we are hit by heatwaves and droughts at a time when both public resources and population have been worn down by the Covid19 pandemic. If so, there is a huge risk that this would lead to calls for "strong leaders" when it is instead strong leadership we need.

Trump will veer toward the edge of the cliff here and his cult of followerswill go with him. There’s no choice now for the Trump faithful. To admit he is incompetent and at all responsible now would be a devastating blow to their reality that might destroy their lives. There will be vast conspiracies, drumbeats of unnecessary war, scapegoating of political rivals, and a demonization and dehumanization of vulnerable populations.

And while most people are showing responsible behaviour and are willing to accept sacrifices for the common good, solidarity seems to disappear with increase wealth, as the super-rich jet off to disaster bunkers amid coronavirus outbreak. So what do we need to do in order to change the course we are on? Stay tuned, this is a crisis to good to be wasted! 

Kommentar till en (för)ledare

-->

Det finns mer upplyftande saker att ägna sig åt under en helg än att debattera klimatfördröjare och GPs ledarredaktion, men plikten kallar så @GoranVarmby @HkanBostrm och @GPledare here we go!

För det första är det intressant att fundera över varför GP publicerar Värmbys krönika. Jo, det finns en brasklapp på ledarsidan om att det är krönikörens egna åsikter, men eftersom det står GP fritt att välja vem man vill publicera så tycker rimligen GPs ledarredaktion att detta bidrag tillför något som saknas i debatten. Att gömma sig bakom argumentet ”alla måste få tycka” som anledning till att publicera Värmby blir därför ett högst tveksamt försvar. Anser GP att detta är viktigt så bör det finnas en viss kvalitetskontroll vad gäller innehållet, särskilt när det gäller ett så hett (sic!) ämne som klimatförändring. Att Värmby har arbetat med miljöfrågor och säkert gjort ett gott arbete där innan pensionen gör honom inte automatisk till en auktoritet inom klimatområdet.

Vad skriver då Värmby själv? Ja, han inleder med att erkänna att klimatförändring existerar men påstår sedan att det finns olika uppfattningar och att klimatdebatten drivs med känsloargument. Sedan övergår han till den kända taktiken med cherrypicking, dvs att plocka enstaka händelser ur en komplex bild som stöd för sin sak. Ingen, framför allt inte klimatforskarna, är ovetande om att klimatet har varierat under tidigare geologiska tidsåldrar, så att dra den gamla visan blir rätt tröttsamt. Vad vi pratar om nu och vad som hänt på grund av mänskliga utsläpp sedan industrialiseringens början.

Ser man då på vad Värmby skriver visar sig hål i hans argumentation. Temperaturhöjning är liten och har knappast ändrats skriver han.

”Cirka 85 procent av koldioxiden har släppts ut efter 1940-talet och andra världskriget utan att man ser någon särskilt kraftigare temperaturhöjning än tidigare. Höjningen fortsätter sakta men säkert med i snitt cirka en tiondels grad per decennium”

NASA ger en helt annan bild i deras uppdatering av temperaturen till och med 2019:

” The rate of warming had been almost constant for several decades, at about 0.18°C/decade [DVS dubbelt mot vad Värmby anger], if short-term variability is removed by 132-month (11-year) running mean (Fig. 4). However, data for the past several years suggest that the warming rate may be accelerating. The five warmest years in the GISS record all occur in the past five years, and the 10 warmest years are all in the 21st century”

En sak som Värmby helt försummar är att majoriteten av den temperaturökning som utsläppen av växthusgaser lett till har skett i haven och den värmen har inte försvunnit, bara dolts i djuphaven och återförs till atmosfären ex vid El Nino-event.

Cheng, L., and Coauthors, 2020: Record-setting ocean warmth continued in 2019. Adv. Atmos. Sci., 37(2),

137−142, https://doi.org/10.1007/s00376-020-9283-7.

Dessutom leder uppvärmning av haven vid polerna till att isen på både Grönland och Antarktis smälter, vilket kommer att accelerera havsvattenhöjningen ytterligare. Så här skriver WMO, World Meteorological Organisation, i sin senaste rapport.

En huvudtes i Värmbys text är att vi inte kan lita på IPCC. Här förefaller det som om Värmby vare sig läst eller förstått hur rapporterna produceras. Det är ingen ”tyckarklubb” som sätter ihop IPCCs rapporter, det är forskare som sammanställer vad som publicerats inom den vetenskapliga litteraturen (Det finns för övrigt forskare i Göteborg som har arbetat med IPCC så Värmby kunde lätt ta reda på hur arbetet går till). Däremot sker sedan en politisk jämkning inför slutrapporten. Detta gör att om det är någon kritik som IPCC har fått så är det INTE för överdriven alarmism utan tvärtom att konsensusprocessen lett till att man hela tiden ligger i underkant med sina prognoser, tex när det gäller havsvattenhöjningar.

Mer specifikt lyfter Värmby fram tre vad han kallar ”skandaler” i IPCCs arbete ”Hockeyklubban” 1998, ”Himalaya-skandalen” 2007 och ”Climategate” 2009. Av dess tre är det bara när det gäller Himalaya som det finns ett korn av sanning i det som Värmby skriver, eftersom det i 2007 års IPCC-rapport fanns ett fel i beräkningen av avsmältningen där. Någon ”skandal” var det dock inte.

När det gäller hockyklubban har den för första inget med IPCCs arbete att göra, det var en studie som publicerades och genom att bland annat studera trädringars variation kunde påvisa den snabba ökningen av temperaturen efter industrialismens genombrott. Detta var naturligtvis oroande för de som försökte förneka mänsklig påverkan på klimatet och detta ledda till många attacker mot forskarna som personer. Men det vetenskapliga innehållet i hockeklubban har sedan reproducerats i ett antal studier med olika metoder.

Källa: https://www.climate-lab-book.ac.uk/2020/2019-years/

Climategate var ett tyvärr lyckat försök att sabotera Köpenhamnsmötet 2009, genom att stjäla information från forskares arbetsmaterial och email för att misstänkliggöra vetenskapen som visade på människans ansvar för klimatförändringen. Detta digitala inbrott användes i delar av media och bland lobbyister samt vissa politiker som ”bevis” för att forskarna fabricerade data.

Sakinnehållet i forskarnas email är grundligt analyserat både legat och vetenskapligt och för att ta reda på hur det ligger till med den ”skandalen” skulle Värmby (och GP) inte behöva leta längre än Wikipedia:

”Eight committees investigated the allegations and published reports, finding no evidence of fraud or scientific misconduct. The scientific consensus that global warming is occurring as a result of human activity remained unchanged throughout the investigations” 

Värmby ger sig också på en annan väderkvarn när han går till storms mot klimatmodellernas riktighet och påstår att de överdriver temperaturökningen. Men även detta är grundligt genomlyst inom forskarsamhället:

"We find that climate models published over the past five decades were skillful in predicting subsequent GMST changes, with most models examined showing warming consistent with observations” 

Att vissa, framför allt äldre manliga och inte längre aktiva forskare tycker det är trist att ingen längre lyssnar på dem är tyvärr inte mycket att göra åt, eftersom deras kunskap inte längre är relevant för vad vi idag vet tack vare de stora framsteg som har gjorts inom klimatvetenskapen. Det stämmer helt enkelt inte att det finns en stor osäkerhet bland forskare om hur människors utsläpp påverkar klimatet. I en nyligen sänd debatt i australiensisk TV försökte sig senator Jim Molan på ett liknande sätt att argumentera, genom att tala om att att han har ett ”open mind” när det gäller klimatet. Det är värt att se hur klimatforskaren Michael Mann kommenterade detta.  

Det tragiska med ”tyckartiklar” av den art som Värmby skrivit och som GP publicerat är att de leder till det vi absolut inte har tid med, nämligen att vi diskuterar hur mycket klimatet ändras istället för att driva den omställning till ett fossilfritt samhälle som ALLA länder kommer att behöva göra. Det finns en anledning till att klimat och väderrelaterade risker nu helt dominerar den årliga Global Risk Report från World Economic Forum. Självklart är det viktigt att vi hjälper utvecklingsländer att undvika att följa i våra fotspår av kol och olja. Men även vi i Sverige måste snabbt lämna fossiltiden bakom oss och därför är klimatfördröjare lika skadliga som klimatförnekare. Låter vi klimatnedbrytningen fortsätta så att den ex leder till att global hunger ökar är det naivt att tro att vi skall undvika att drabbas. 

Climate variability and extreme weather events are among the key drivers of the recent rise in global hunger and one of the leading causes of severe food crises.

Slutligen så kan jag tipsa både @GoranVarmby @HkanBostrm och @Gpledare om att det finns utmärkta källor att använda sig av om man nu vill förstå klimatförändringen och inte bara fortsätta tycka, tex Skeptical Science, RealClimate, NASA – eller vilken som helst av alla världens vetenskapsakademier.

PS

Ett par uppgifter som tillkommit:

• Värmby är inte bara fd miljöchef utan även konsult inom området, dvs en icke redovisad intressekonflikt 

• Värmby har också umgåtts i uttalade klimatförnekarkretsar tex senast vid ett möte i Norge 2019