På spåret igen (V-162)

Att resa med tåg tar oss inte bara till nya platser, resan blir något annat än att sitta inklämd i ett flygplan eller fast i en bil. Vi ser oväntade saker, byggnader och landskap flimrar förbi innan tåget lander mitt i en stad med åter nya intryck.

Lyon, nytt och gammalt blandat

Tåget ger också tillfällen till möten. På den resa jag nu är ute på, från Göteborg med nattåget till Hamburg och vidare via Frankfurt och Lyon till mitt mål i Toulouse har det funnits plats för spännande samtal. Jag har mött flera barnfamiljer på tågluff genom Europa, en familj hela vägen från Trondheim till Madrid! Det har även blivit korta och givande samtal över ett lunchbord på stationen i Frankfurt och vid hotellfrukosten i Lyon. Att cyklar är välkomna på spårvagnen var också något jag fann i Lyon.

En förutsättning för en god resa är att man kommer fram som planerat. Hittills har förseningarna varit minimala med tanke på avstånden. Förutom den kanske viktigaste sträckan, nattåget från Malmö till Hamburg. Detta tåg startade i Stockholm, men redan någon timme efter start fick en trasig vagn hängas av. Några passagerare fick sitta hela natten på en buss till Hamburg, men för oss som fortfarande hade platsen kvar blev det två timmar försening. Lyckligtvis hade jag planerat för att ha gott om tid för byte, så jag hann med nästa tåg. 

Om vi skall kunna ta tåget från Sverige ut i Europa är det viktigt att vi har en väl fungerande nattågstrafik, från Kiruna i norr till Malmö i söder. Det duger inte att Tidölagets motvilja mot tågresande leder till att nattågen blir färre, sämre och försenade. Vi behöver istället fler, bättre och bekvämare nattåg för att möta efterfrågan. Om några år, när tunneln under Bälten mellan Danmark och Tyskland är klar, kommer tåget från Malmö vara den självklara starten på en resa ut i Europa. Det borde även Stockholmsfixerade politiker inse. 

Därför är det bra att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans tar strid för nattågen. Förhoppningsvis hänger Centerpartiet på, det borde vara en självklar fråga att samlas kring. Att fortsätta ösa pengar över tomma flygplatser är ingen framtidslösning. Vi skall heller inte glömma att i Ukraina har man inte haft något inrikesflyg sedan Rysslands fullskaliga anfall 2022, men tågen har fortsatt rulla. Självklart borde också Sverige liksom Frankrike satsa på att driva på elektrifieringen och lämna fossilbränslen, istället att för som regeringen och tyvärr även V och S öka problemet genom skattesänkningar på bensin och diesel.

Om några dagar bär det hemåt igen. Denna gång väljer jag ett annat nattåg, som körs av det Österrikiska ÖBB. Jag ser fram emot att jämföra med det SJ erbjuder! 

På återhörande, det är nu 162 dagar kvar till valet!

PS.

ÖBB ställde till det genom att ändra tabellen, men tack vare Interrailkort var det lätt att boka om. Men jag saknar verkligen ungdomens resor med nattåget från Köpenhamn till Gare du Nord i Paris. Det var vägen ut i världen!

Ur spår är tågen och politiken

Dagarna efter nyåret 2025 var inte de bästa för tågtrafiken i Sverige. I södra delarna av landet tvärstannade trafiken när det blev is på kontaktledningarna. I norr slog kylan till och nattågen ställdes in. Däremellan var det några "vanliga" signal och elfel som ställde trafiken. 

Att det blir snö och is under vintern i Sverige kommer att vara fortsatt normalt, även i tider av ändrat klimat. Det kan till och med bli värre, fler tillfällen då temperaturen snabbt svänger kring nollstrecket med isbildning som följd. 

Det är lätt att raljera över ett tågsystem där Trafikverkets inhyrda servicebolag tvingas använda personal som med handkraft och hammare knackar bort isen från kontaktledningarna. Vad det visar är ett tågsystem som är bristfälligt underhållet, överutnyttjat och underinvesterat. Detta samtidigt som allt fler vill åka tåg, både av klimatskäl och för att det är ett snabbt och effektivt sätt att resa - när det fungerar väl. Min egen resa denna trettonhelg med nattåget från Luleå till Stockholm blev 4 timmar försenat när ett trasigt lok stod i vägen för vårt tåg. Mitt minne av de otagliga tågresorna mellan Göteborg och Boden under lumpen är att "det var bättre förr".   

I klimatkristider är omställning till ett fossilfritt samhälle beroende av effektiva och pålitliga järnvägstransporter av både människor och gods. I det läget har den SD-ledda högerregeringen gjort vad de kunnat för att hålla oss fast i forntiden med sänkta bränslepriser och avbrutna satsningar på snabbare tåg. Istället pratar man om orealistiska visioner av elflyg, trots att flygbranschen själv allt mer backar från den bilden och elflyg mer verkar bli lyxtaxi till flygplatsen. Det "alternativa bränsle" som regeringen så gärna pratar om kommer också att väsentligt höja priset på en flygbiljett. Regeringen håller också desperat fast vid Bromma flygplats, trots att den nu bara har något enstaka reguljärflyg om dagen. 

När det gäller elektrifiering av biltrafiken har regeringens politik lett till färre elbilar och ökade utsläpp. Samtidigt har Kina nått 50% elbilar i nyregistrering och är på väg passera peak oil. Det är goda nyheter för klimatet men dåliga nyheter för oljestinna skurkstater som Ryssland och  Saudiarabien. Det är svårförståeligt att en regering som ofta pratar om säkerhet blundar för att vi fortsätter finansiera Rysslands krig. Men även socialdemokraterna har ett ansvar i att det ser ut som det gör; deras satsningar på järnvägen verkar mera ha varit en förhandlingsfråga med Miljöpartiet än ett genuint intresse av att bygga ny järnväg. 

Så vad göra? Här är några saker som jag skulle vilja se.

Bryt isär Trafikverket och återskapa Banverket

Det är tydligt att de fördelar som man hävdade skulle komma med en sammanslagning av Banverket och Vägverket inte har realiserats. Trafikverket verkar mer ha blivit en lobbyorganisation för biltrafiken och har regelbundet kommit med felaktiga och överdrivna prognoser för vägtrafiken. Dessutom så är det svårt att påstå att Trafikverket är en väl fungerande organisation, med tanke på debaclen kring upphandlingen av Västlänken i Göteborg eller snökaoset i Skåne den gångna vintern. Vi behöver ett Banverk som kan prioritera tågtrafiken!

Ge det nya Banverket resurser att verkligen sköta underhållet

Regeringen hävdar att Trafikverket saknar resurser för att kunna underhålla och bygga mer järnväg. Då är det väl lämpligt att bygga en organisation som klarar uppdraget. I det ligger att ge direktiv om att använda bästa teknik och inte billigaste leverantör. Om Banverket 2.0 saknar personal så finns det alla skäl att utbilda och rekrytera. Pengar finns, om man prioriterar rätt. Jag skulle gärna byta ut RUT och ROT mot satsningar på bättre järnvägar. Det känns som en rimligare användning av skattemedel än onödiga renoveringar av bostadsrätter och städhjälp till människor som har mer pengar än tid.

Bygg nya spår

Om det när något som kaoset kring Laxå visar så är det att det fler och bättre spår. De långt gångna planers som fanns på nya stambanor mellan Göteborg och Stockholm via Jönköping kastade Tidölaget direkt i papperskorgen. Det är inte rimligt att det skall ta flera decennier att bygga nya spår, när många andra länder kan göra det på kortare tid. Ibland vill regeringen skynda på och köra snabbspår när det gäller tillstånd. För ett robust samhälle kan fungerande järnvägar vara väl så viktiga som försvarsanläggningar. Det kan vi lära oss av Ukraina, där tågen har fortsatt att fungera under Rysslands anfallskrig.

Så sammanfattningsvis, järnvägspolitiken har spårat ur, vi behöver växla om och se till att andra politiker får ansvar framöver. 

PS

Och inget av detta kommer att ske om den nuvarande högerregeringen får fortsätta efter valet 2026. Så det gäller att både få en ny regering som tar järnvägens behov på allvar och att arbeta via intresseorganisationer som tex Resenärerna.