Om knappt åtta månader är det val, till kommun, region och riksdag. Det är mycket som står på spel, vårt klimat, vårt öppna samhälle och i förlängningen vår demokrati. Det kan låta som överord, men om det är något vi sett denna mandatperiod är hur fort det går att demontera allt från klimatpolitik och folkbildning till rättssäker migrations- och integrationspolitik. I USA har vi kunnat se denna utveckling i sin värsta form, med Trump-regimens angrepp på både nationell och internationell rätt. Senast så vill Trump ekonomiskt bestraffa de länder som stödjer Grönland och Danmark mot Trumps hot om annektering.
Jag vill göra vad jag kan för att påverka den politiska utvecklingen, framför allt i Sverige men förhoppningvis även utanför vårt lands gränser. Därför kommer jag att kandidera för Miljöpartiet till två av årets val, till kommunfullmäktige i Göteborg och till Sveriges riksdag. Den viktigaste men långtifrån enda anledningen till att jag sedan några år har valt att engagera mig partipolitiskt är klimatfrågan. När extremväder dödar människor och föröder både stad och land är det mer än liv och egendom som riskerar att gå till spillo. De fundament som byggt upp våra demokratiska samhällen riskerar också att krackelera, något som Erika Bjerström skrivit utförligt om i sin bok "Demokratin dör i hettan".
Många vänner och bekanta har engagerat sig i olika delar av klimat- och miljörörelsen. Det är oundgängligt med starka folkrörelser som kan driva opinion, därifrån kommer oftast kraften som förändrar systemet. Men i den typ av parlamentarisk demokrati vi lever i krävs det att det också finns politiker på insidan av systemet som kan förvalta opinionen och förvandla det till lagar och regler.
Hur ser jag då personligen på att engagera mig djupare i politiken och kanske bli vald till ett politiskt uppdrag, i denna tid av polarisering och drev på (a)sociala medier? Är jag beredd på att det kan bli otrevligt? Tyvärr finns det en genusaspekt som är till min fördel och det är att jag är man. Jag riskerar inte att utsättas för samma typ av sexuella trakasserier som många kvinnliga politiker har utsatts för under senare år. Det gör det än viktigare att stötta de kvinnor som råkar illa ut. Det är inte rimligt att politiker på någon nivå skall känna rädsla för att delta i det politiska arbetet. Självklart kan vi begära att debatter är sakliga och tonen god. Än viktigare är att politiker tar ansvar för sina egna följare och sympatisörer och inte uppmuntrar till övertramp. Det ser vi allt för många exempel på.
Samtidigt lever vi nu i en situation, både i Sverige och i världen, med allt mer auktoritära och repressiva styren. I USA skjuts och mördas demonstranter, deporteras eller bara försvinner. Även i länder som England med en lång demokratisk tradition utsätts demokrati- och klimataktivister för förföljelse och övergrepp. Stillsamma protester stämplas som terrorism, att hålla upp ett plakat bestraffas med fängelse. Inom Tidölaget finns politiker som gärna skulle se samma utveckling i Sverige. Så vill vi ha en fungerande och livskraftig demokrati behöver vi stå upp för den. Det kan komma att innebära obehagliga upplevelser, det är jag klar över.
Därför är det viktigt att gå till val på en politik som både handlar om sakpolitik kring klimat, energi, militär och civil säkerhet, sjukvård, forskning mm. Samtidigt behöver vi arbeta för att skapa en annan berättelse kring att bygga ett samhälle och en värld byggd på samarbete, demokrati, respekt och gemensamma mål. Det handlar inte om ett naivt tänkande att "vi skall alla vara vänner". Rysslands anfall mot Ukraina visar tex när det är nödvändigt att stå upp och sätta hårt mot hårt för att stoppa aggression. Och är det något Donald Trump lärt oss är att det hjälper inte att smickra en mobbare. Men det långsiktiga arbetet (och det kan ta tid) för att bygga en hållbar värld för oss och för kommande generationer är bara möjligt genom samarbete.
Här finns en länk till min politiksida på Facebook
No comments:
Post a Comment