Corona-stimulans med sans

Corona-pandemin fortsätter sprida sig över världen och just nu ökar antalet sjuka i Sverige och inom övriga länder i Europa kraftigt. Även i USA, som ligger långt efter när det gäller att testa för Covid19, ökar antalet insjuknade och avlidna snabbt. Det är troligt att smittspridningen där kommer att bli mycket omfattande, vilket kommer att ha stora effekter på både den globala och den amerikanska ekonomin. Börssiffrorna är blodröda och allt fler varsel läggs om uppsägningar och neddragningar. Ännu så länge är det reseföretag samt hotell och restaurangbranschen som är värst drabbade, när ingen handlar, reser eller besöker restauranger. Men snart riskerar det ekonomiska stilleståndet att sprida sig vidare och redan börjar producerande företag att varna för följderna. 

I Sverige liksom i andra länder har regeringar och riksbanker utlovat massiva ekonomiska stöd till framför allt företag. Fördelaktiga lån, uppskjutna skatteinbetalningar och stöd för att kunna behålla personal tills krisen är över har snabbt kommit på plats. Men detta är inte en kris som andra, eftersom orsaken är något vi inte har kontroll över eller kan förhandla med. Det går inte att “förklara krig” mot en motståndare i form av ett virus. Självklart skall vi göra allt för att hjälpa de sjuka, minska effekterna och förhoppningsvis med tiden kunna ha ett vaccin mot Corona-viruset. Men vi vet inte om det kommer att ta 6, 12 eller 18 månader innan pandemin är över. 

Därför är det viktigt att vi tänker strategiskt när det nu finns hundratals miljarder tillgängliga för att hålla hjulen rullande. Det är intressant att se hur det plötsligt inte finns någon gräns för vad man kan satsa, medan det för några månader sedan var “för dyrt” att satsa på det andra och långsiktigt minst lika stora hotet mot våra samhällen och vår framtid, de allt mer skenande klimatförändringarna. På samma sätt som vi behöver hålla flera tankar i huvudet samtidigt när det gäller insatser för att bromsa virusepidemin, behöver vi kunna skilja på vad som krävs för stunden och vad vi kan och bör göra för att använda dessa satsningar till den omställning som måste komma. Risken är annars överhängande att vi bränner de resurser vi har på att upprätthålla föråldrad teknik och ohållbar system så att vi inte klarar av att ställa om i tid. 

Here’s the big unknown: Will the effort to revive the global economy after the pandemic accelerate the emissions of planet-warming gases, rather than avert climate change? That depends on whether the world’s big economies, like China and the United States, use this moment to enact green growth policies or continue to prop up fossil fuel industries.

Flygindustrin kommer inte att hämta sig under överskådlig tid. De företag som nu ställer om till arbeta på distans och med videokonferenser kommer inte att återgå till sina tidigare resvanor. Det är förvisso trist om människor förlorar sina arbeten inom flygsektorn, men det finns ingen möjlighet att vi kan fortsätta flyga på det sätt vi gjort om vi skall klara klimatet. Charmen med shoppingresor till New York kan också te sig rätt blek framöver och den resenär som blivit strandsatt i Spanien eller Thailand bokar ingen ny resa i brådrasket. I det perspektivet kan generösa pengar till flygindustrin kan verkligen bli “throwing good money after bad”. Därför ser jag bättre sätt att använda pengarna.

På kort sikt:

• Viktigast av allt just nu: Pengar till regionerna som driver sjukvården så att de snabbt kan återanställa en del av den personal som under många år har lämnat vården. Ge regionerna möjlighet att skapa vettiga villkor för sina anställda så att de kan återfå och behålla personalen. Det finns säkert många tidigare sjukvårdsanställda inom de branscher som nu krisar som skulle kunna tänka sig att återvända. Skall vi klara Corona-krisen måste personalen orka arbeta länge och uthålligt och då behövs fler som delar på bördan.

• Om många framför allt äldre tvingas hålla sig inomhus så kanske restauranger som nu förlorat sina lunchgäster istället kan leverera mat till de som är i karantän. Det skulle kunna hålla den sektorn vid liv tills vi kan börja äta ute igen. Det blir också en avlastning till den hemtjänst som kommer att ha fullt upp framöver.

• Om det är någon form av stimulans vi kommer att behöva för att klara denna kris så är det mental stimulans och det betyder kultur. Det är en sektor som har liten ekonomisk uthållighet och som Björn Wiman skriver behöver en katastrofplan. Vi behöver kultur för att beskriva det som nu sker, som kan hjälpa oss att hålla modet uppe tillsammans. Att sjunga på balkongerna som karantänsatta människor i Italien gjort visar på hur viktigt det är att vi har tillgång till kultur i olika former. Det måste finnas något att se fram emot när krisen lindras.

På längre sikt:

• Det är uppenbart att sjukvården har brister som kommer att kräva resurser både när det gäller utrustning och nytänk inom organisationen. Att varje region sköter sin upphandling av kritiska resurser utan samordning är inte rimligt. Det kommer att bli en dyr lärprocess där det även måste finnas resurser kvar till vårt behov av ett fungerande civilförsvar (återigen något som det inte fanns pengar till för några månader sedan).

• Än så länge har livsmedelsindustrin och jordbruket inte varit i fokus för diskussionen kring Corona-krisen. Det skall bli intressant att se om Spanien och Italien, länder med extremt många sjuka och där befolkningen satts i karantän kommer att kunna fortsätta leverera de grönsaker vi är vana att köpa. Min gissning är att vi kommer att i grunden behöva se över över egen livsmedelsförsörjning som en följd av denna pandemi. Det kommer att kosta och även leda till förändrade vanor när det gäller den mat vi äter, tex genom radikalt minskat köttätande som pandemiexperten professor Björn Olsen länge har förespråkat. Kålrotens tid kanske kommer tillbaka?

• Om vi har råd att lägga 300 eller 500 eller 1000 miljarder kronor på ekonomiska nödpaket, så finns inte längre några ekonomiska skäl att inte starta bygget av nya snabbtåg mellan Malmö, Göteborg och Stockholm men även till Oslo. Det är en infrastruktur vi kommer att behöva och det är en långsiktig satsning som kommer att generera arbeten i en mängd kringsektorer.

Slutligen, en sak som måste återställas är förtroendet mellan människor, mellan invånare och myndigheter och mellan nationer inom EU. Istället för solidaritet har det blivit en kamp om munskydd och skyddshandskar både mellan länder men även med svenska hamstrare som försöker tjäna på krisen genom att sälja sina varor på Blocket. Det behövs konkreta projekt att samverka kring för att motverka nationell egoism. Den svenska regeringen borde redan nu ta initiativ till en gemensam europeisk beredskap när det gäller både läkemedel, medicinteknisk utrustning och skyddsutrustning.

Vad gäller hur vi som människor skall agera se mina mina tidigare blogg-inlägg:

Going viral - How did we get into this mess?

Going viral - Corona, climate and collapse

Going viral - Commitment, change and collaboration

Going viral 3 - Comittement, change and collaboration

(This is my third text on the Corona virus / Covid19 epidemic, see previous posts on the blog)

We are in a global pandemic crisis and countries are heading into a lock down, closed border survival state. Everyone tries to find ways to avoid the Italian situation where hospitals are overwhelmed with critically ill patients. The situation is likely to become even worse in countries with less developed health care system, or as in USA where lack of paid sick leave in combination with high individual costs will make people stay away from necessary care. We have NOT seen the worst yet!

It will be a long and hard time ahead before we see any kind of turn for the better. What combination of ordered and voluntary containment that will be needed, how bad the situation will become and how many that will die we just don’t know yet. What’s making this worse is that we are in a triple crisis, as was discussed on Gaslit Nation this week. The combination of authoritarian and incompetent “leaders” with the accelerating climate breakdown contributes to making the Corona crisis so much worse. 

That's the struggle against autocracy. That's the struggle against the climate crisis. That's now the struggle against a pandemic in a world where most countries don't have the healthcare apparatus and or the transparency of government necessary to prevent a large scale human tragedy.

There is a high risk that authoritarian regimes will try to use corona created chaos to enhance their power and financial gains in the midst of the turmoil. Today there was a report from newspaper Welt am Sonntag that Trump has tried to lay his small hands on a potential vaccine being developed in German, in order to use it exclusively in USA. At a time when collaboration and cooperation is what is needed, men like Trump, Bolsonaro, MSB and Putin will not be able to look beyond there personal power and gains. That is a crisis as bad as Corona itself. When Saudi Arabia is waging a price war on oil that threatens to further escalate the economic crisis, Trump sees it as chance to fill up with cheap oil. 

So what can we do and how do we act? We will need a countermovement and a new direction in order to not just to survive but to transform our societies for a better future. I find inspiration in how Italians confined to their homes have been singing on their balconies rather than stay silent in despair. As Eric Holthaus wrote in a recent post about climate change and what we need to have more climate action it’s trust in mutual aid, not competition, that could form the basis of a new collective story: "I would have to trust others a lot more than I already do.”

Sadly, at the moment we can watch the lack of trust in Europe, where countries within the EU are keeping critical medical equipment to themselves. It would probably been much better also for the rest of Europe if Italy had received the support it asked for. Even better would be if EU would be proactively equipped to handle crisis like this. But if governments are not able to handle this kind of solidarity, likely we as citizens need to finds way to create the kind of collaboration that we will need for the future to meet both the Corona crisis and the climate breakdown. 

We will need to tell a better story that can lead us forward. It will not be simple story of happily ever after story, it will be a story that also includes struggles and losses. However, both human history and our collective storytelling shows us so many occasions where mankind has rissen to the challenge. 

We will need a transformation to a society that can adsorb the challenges ahead without falling apart. The last year I have been given the opportunity to be involved in the regional development strategy for the region of Västra Götaland in Sweden. Three keywords in the forthcoming strategy have suddenly become eerily important and also scalable on the global level: 

• Robust
• Inclusive 
• Fossil Free

Robust - There will be more challenges ahead, a new pandemic like Corona or rapid sea level rise that inundates our coastal regions. There could be other completely unknown Black Swans that we need to deal with. To sustain these kind of challenges we can not run our societies, our companies or ourselves at the limit of capacity, because then every extra straw will break the camels back. 

Inclusive - At the moment we can foresee that the Corona crisis will hit the most vulnerable hardest. The same is true for climate change. We need to distribute the burden far more equitable than what we have seen during the last two decades. A world for the 1% is not sustainable for anyone.

Fossil free - Getting of rid of our dependence on coal, oil and gas is not only a given if we want to have a stable climate, it is also necessary for a stable global economy. A world where the power of both fossil fuel companies like Exon, Shell and BP as well as petrostates like Russia, Saudi Arabia and Iran will be a better world for everybody. 

The young climate movement has during the last 18 months been able to make both climate change and climate justice subjects that have been discussed at the highest level, from the UN to World Economic Forum. We need to harness the same energy in dealing with the ongoing corona crisis. It is a crisis, but if we can sustain the immediate crisis it is also an opportunity to rebuild in a far better way than the system that brought us to this brink. Whether we call it Great New Deal or something else is irrelevant. But wise governments and leaders should not throw good money after and try business that have outlived their time. The era of weekend shopping flights and mass consumerism fuelled by oil will need to stop now. Corona may show us in a brutal way what we can live without. What we need now is both leaders and social movements to help us discover what we need instead. 

Going viral 1 - How did we get into this mess?

Two months ago the Corona virus was not the recurring breaking news or the given subject of lunch talks at work. Today we are in the midst of the Covid19 epidemic, or rather pandemic as it was designated yesterday by the World Health Organisation. We don’t know yet how this will play out, if there will be a reduction of infections come spring in the northern hemisphere or if this virus will continue to wreak havoc for many months ahead. Even countries and regions with well organised health care system such at northern Italy are now reeling under the pressure of the sheer number of patients. Overworked doctors and nurses are trying to cope, trying to decide who among their many elderly patients should be put on a ventilator in order to be given a chance to recover.

The response in China was initially hailed as being forceful and effective, even if it was deemed a bit “harsh”. But it has become increasingly clear that the attempts to suppress information about the virus outbreak in the early phase had severe consequences. The response was delayed and the virus infection was not contained in Wuhan but instead allowed to spread over China. From China the Corona virus has taken multiple routes over the world and with our efficient ways of travel the virus is now criss-crossing the world. In Italy, the epidemic started with a “super-spreader” whose diagnosis was initially missed since he had no apparent contacts with China. By now, is hard to distinguish hot spots from general global spread, thus this is really a pandemic.

From a Swedish perspective just yesterday new initiative were launched attempting to slow the Covid19 tsunami. If we are lucky, we just might be able to avoid the Italian situation. But it’s not looking good for the normally so healthy and stable Nordic countries, were are in the top when it comes to cases per capita. Maybe our relative richness and ability to afford a lot of travelling this time will bring us down?

In the US, Trump has gone from neglecting and disavowing the Corona crisis, via using it as another excuse for building his wall to now trying to use EU as a scapegoat for the failures of his own administration. It’s clear that access to testing for Corona virus infection has been very low in the USA compared to other countries. This can also be largely blamed on the Trump regime due to the underlying budget cuts at the Center for Disease Control from $12.7bn in 2010 to $8bn today (all in current dollars). "You can’t have surge capacity if you’ve already been cut to the bone”.

The confusing and ignorant attitude from "President Donald Trump, who has pooh-poohed the danger of the new disease, played down case counts, and insisted that the new disease will soon taper off” has contributed to the fact the USA is still in the dark when it comes to understanding the magnitude of the disease. This is also why Trumps attempt to play statesman and calm the jittery market backfired:

Such is the reverse Midas touch of Donald Trump, that his attempt last night to face facts, steady nerves and reassure the public succeeded in spreading panic, sowing confusion and ratcheting up the anxiety.

The result? The worst day ever for global stock markets and the global economy.

So where do we go from here and what’s the link to climate change and democracy? That’s the subject of my next post!