Arlanda skall bli Skandinaviens största flygplats, med målet att gå om Gardemoen i Oslo och framför allt Kastrup i Köpenhamn. Därför beslutade regeringen härom dagen att ministrar, generaldirektörer, Wallenbergare och helt vanliga rörelsepampar ska sitta ned och samverka kring hur Arlanda ska bli Skandinaviens ledande flygplats, så som det frejdigt beskrevs av Viktor Barth Kron i DN. Han tycker att det är allt för deppigt att flyga från Arlanda, det måste till bättre mat, smartare terminaler och billigare resor på Arlanda Express när man reser till och från Stockholm.
För glada flygresenärer måste vi väl ha? Som har råd med en extra öl i avgångshallen när de slipper 80 kr i flygskatt för resan till Malmö. Eller kan lägga några hundralappar insparad flygskatt i taxfreebutiken innan Thailandsresan. Allt för bekvämlighetens och det snabba resandets fromma, medan tågresenärerna sitter och väntar på att signalfelet skall åtgärdas för femtioelfte gången. För nya järnvägar har vi minsann inte råd med, det har några ekonomer visst räknat ut.
Men det är klart att Arlanda kommer att passera Kastrup som största flygplats, ju snabbare desto mer vi flyger. Det är bara att titta på kartan, Kastrup ligger bara någon meter över havsytan. Fortsätter vi att bränna fossila bränslen på samma sätt som nu så lär Kastrup stänga för gott. När Antarktis glaciärer släpper taget finns det ingen återvändo.
Nu är det knappast flygresenärerna i vår del av världen som drabbas värst av kommande klimatförändringar. Det är istället alla de som bor längs framför allt Asiens låglänta kuster. När klimatflyktingarna börjar räknas i 10-tals miljoner och maten blir knapp kommer det inte heller att vara lika attraktivt att resa till Thailand och Vietnam, länder som idag är stora risexportörer. Vad vi skall äta blir en intressant fråga eftersom Svalbard, där världens reservlager av fröer finns, redan nu hotas att svämma över av smältande permafrost.
Ibland förundras jag över att så många kunniga, kloka och i allmänhet välinformerade journalister samtidigt kan vara så fantasilösa att de inte kan se vad som är på väg att hända? Eller snarare, att de så aktivt lyckas att tränga bort verkligheten, till förmån för en bättre upplevelse på resan till kollapsen. Men det är inte en resa vi måste göra, vi kan ta en annan väg - om vi vågar välja bort en del av bekvämligheten och den kortsiktiga belöningen. Det är nog dags för Viktor att intressera sig mer för tåget till Göteborg och Malmö än Arlanda Express.
No comments:
Post a Comment