Utanför tågfönstret varierar landskapet ständigt. Städer, byar, bondgårdar och öppna fält, men just nu inte så mycket natur och skog. Jag är på en drygt 10 dagars tågturné genom Europa som tagit mig från Sverige via Danmark till Hamburg och sedan Paris. Därefter fortsatt vidare till Toulouse i södra Frankrike för att efter några dagar vända norrut via ett stopp i Zürich och sedan hemåt.
Tåg tar tid, det är den vanligaste invändningen mot att resa längs rälsen istället för att snabbt flyga till sitt resmål. Jag tänker snarare att tåg ger tid. Det ger tid att ställa om från där man var till dit man är på väg och det ger tid att reflektera över resans väg och mål. Tågresandet väcker lust att besöka nya platser som man passerar på vägen, det blir starten av nästa resa. Dessutom ger tågresandet ofta en möjlighet till samtal på ett sätt som inte den snabba flygresan lockar till. Det kanske är en framtida vän eller kollega som sitter på platsen bredvid?
På hemvägen genom Tyskland har jag också haft tid att reflektera över erfarenheten av att åka tåg utanför Sverige år 2022. För det är något helt annat än min ungdoms tågresor genom stora delar av Europa på sent 60- och tidigt på 70-tal. Då skakade man runt i gamla sittvagnar som inte skiljde sig märkbart från tågen hemma, möjligen var standarden i Sverige snäppet bättre. Idag är europeiska tåg utanför Norden moderna, bekväma och avgår och ankommer i tid. Det finns ingen skymt av de gamla vagntåg som rullar i Sverige, vare sig de kallas Vy, Flixtrain eller Snälltåget. Vi är frånkörda, inte mycket av det som rullar på svenska spår skulle kvalificera för DB, SBB eller SNCF!
Dessutom, i stort sett vart jag åker så byggs det. Ny räls, nya anknytningar, bättre stationer. Det är pinsamt att vi i Sverige med vårt klimat knappt har en enda station med tak över perrongerna medan det är standard på de flesta stationer jag passerade. Stationen för snabbtåget TGV söderut i Paris är inomhus. Samma sak i Zürich, man väntar i en ljus och rymlig miljö och inte nere i en kulvert som i Stockholm. Att snabbtåg på något sätt skulle vara omöjliga att förena med tex regionaltåg är också en myt. När TGV-tåget från Paris nått Bordeaux efter en färd i dryga 300 km/h så rullade det bara vidare i mer måttlig fart till Toulouse. Samma tåg, samma plats, ingen väntan på byte.
Internetuppkopplingen på svenska tåg är också ett skämt jämfört med franska och speciellt tyska tåg. 100 Mbits uppkoppling och inga plötsliga bortfall som ofta händer tex mellan Göteborg och Stockholm. Informationen ombord är också överlägsen, tydlig information på skärmen om nästa station och vilka anknytningar som finns. Det är inte bara när det gäller fjärrtåg som Sverige numera sackar efter. Tunnelbanan i Toulouse har snabba, förarlösa vagnar som avgår tätt och nya moderna spårvagnar finns i många städer.
Så vad säger allt detta? Att vi i Sverige troligen har en överdriven bild av vår egen tekniska standard och därmed inte heller ställer krav på våra politiker att Sverige behöver både rusta upp och bygga ut järnvägsnätet. Dessutom har våra politiker en usel bild av omvärlden när de kallar snabbtåg för "science fiction". Det finns anledning att fråga sig hur många som sitter i den nya regeringen (och framför allt deras överrockar i SD) som har tagit ett tåg till kontinenten i modern tid. Det ideologiska motståndet mot snabbare tåg kommer att ge oss sämre förutsättningar på många sätt, genom försämrade kommunikationer inom landet, sämre förutsättningar för företag och svårare att locka de turister som allt mer vill semestra på ett klimatsmart sätt. Det egoistiska innanförsperspektivet bland politiker i Stockholm kommer också att slå tillbaka. Om några år när det kommer att gå fortare att ta tåget från Malmö till Hamburg än till Köpenhamn finns det lite som pekar på att Sverige vinner på det.
Så vad göra? Först och främst, ta tåget själv! Skippa flygresan till strand eller shopping, det är värt några extra dagar att se världen på ett annat sätt. Ta med barnen till Paris och Berlin, visa upp både vår samtid och vår gemensamma historia. Det väcker nyfikenhet, det visar på behovet och möjligheterna med att arbeta tillsammans. Och det ger anledning till frågor till oss själva och våra politiker, frågor som pekar på att det är bättre att vända sig utåt och lägga spår till nya samarbeten än att titta inåt och bygga murar. Isolering har aldrig varit en väg till framgång.
No comments:
Post a Comment