Bilderna från Brutja och andra städer i Ukraina som befriats från ryska inkräktare är brutala, chockerande, upprörande; orden räcker inte till för att fullt ut beskriva det som händer i Ukraina. Tyvärr är det inte förvånande att ryska soldater ägnar sig åt terrorbombningar, övervåld, tortyr och våldtäkter. Spåren från Grozny, Donbass och Aleppo går igen. Vad som hänt och händer i Mariupol kan vi bara ana, men blotta tanken väcker skräck och vrede.
Det är också dags att inse att det inte handlar bara om Putin. Där hade Björn Ulveus fel under helgens insamlingsgala. Visst, Putin har makten och startade kriget, men det är ryska generaler som ger order via ryska befäl till de ryska soldater som begår övergreppen. Många av Rysslands invånare stödjer anfallskriget och vägrar lyssna till släktingar och vänner i Ukraina när det beskriver ryska bombningar och övergrepp. Så både det ryska folket och den ryska militären har en stor skuld i det som nu sker.
Så hur har det blivit så illa? Boken "Krigets färger" av Arkadij Babtjenko ger några förklaringar. Den beskriver hans tid som rysk soldat under det bägge krigen i Tjetjenien, där det första startades av Jeltsin och det andra av Putin. Soldater, som istället för utbildning "uppfostrats" av sina befäl med misshandel, pennalism, tortyr och förnedring, skickas ut i kriget medan befälen dricker vodka och alla, från befäl till soldater, stjäl, plundrar, förstör och dödar urskillningslöst. Samtidigt har stora delar av den ryska befolkningen accepterat och vant sig vid att leva under ständiga lögner där okunnighet blir styrka.
Systematiska våldtäkter är också ett ryskt arv alltsedan den sovjetiska Röda Armén intog Tyskland i slutet av andra världskriget. Då försvann de brotten i krigets kaos, men idag finns bilderna och bevisen. När vi ser bilder på unga flickor och barn som våldtagits och dödats har vi nått en brytpunkt. Efter Brutja behöver vi sätta åt Ryssland där det smärtar mest, genom att strypa landets intäkter från gas och olja. Ja, det kommer att kosta, men som Litauens utrikesminister Landsbergis säger: "We can not expect a fight for freedom to be free". Läs gärna vad Maciej Zaremba skrev redan dagarna efter Rysslands anfall.
Så istället för allmänna dieselsubventioner och bidrag till att slösa med el behöver vi sätta stopp för alla import av ryska olja och gas. Dessutom behöver vi i Sverige göra allt för att minska vår egen förbrukning av fossila bränslen för att de länder i Europa som har en längre väg till att bli fria från ryska bränslen kan täcka sina behov till rimliga priser. Att säga att det blir för svårt eller för dyrt för oss att dra ner på bränsleförbrukningen är att värdera lägre pris vid pumpen högre än våldtagna ukrainska flickor. Det finns lösningar som inte kräver ny teknik och kan användas direkt, som denna bild från den knappast miljöextrimistiska organisationen International Energy Agency visar.
Det finns dessutom alla skäl till att komma loss från fossilberoendet utöver att strypa Rysslands intäkter till krigskassan. I måndags kom den senaste IPCC-rapporten som slår fast att utsläppen från fossila bränslen måste minska drastiskt och omedelbart för att minst halveras fram till 2030. Klarar vi inte det kommer ett skenande klimat att skapa nya konflikter och skörda långt fler offer än kriget gör nu. Det har jag skrivit om tidigare.
Till slut, ibland måste man tänka om. Jag har varit tveksam till NATO, av flera skäl. Men nu tror jag det vore bra om Sverige och Finland snarast sökte medlemskap i NATO, inte främst för vår egen säkerhet utan för Ukrainas. Skulle Sverige och Finland gå med i NATO blir det en oerhörd prestigeförlust för Putin. Det skulle sannolikt dra bort en del av hans fokus på Ukraina och tvinga Ryssland att rikta blicken vår del av Europa. Även här kan det bli tuffa tider men alternativet är värre.
No comments:
Post a Comment