En "grön omställning" med bitter smak (V-337)

Tänk dig att du går för att handla frukt om 10-15 år. Förfärad ser du att apelsiner kostar 200 kronor - inte per kg, utan per styck! "Sista chansen för i år" står det på skylten i fruktdisken där några få apelsiner ligger inslagna i folie. Apelsiner är inte längre en frukt vi äter, utan en gåva vi ger bort.

Detta är bilden som tonar fram efter att jag lyssnat på en pod om "citrus greening", en sjukdom som lett till kollaps för Floridas tidigare så framgångsrika odling av apelsiner och andra citrusfrukter. För "The Sunshine State" har den söta apelsinjuicen varit både en symbol och en lönsam industri. Nu tvingas man acceptera både sämre kvalitet och drastiskt sänkta inkomster. 

I grunden orsakas Citrusgreening-sjukan (huanglongbing, HLB) av bakterien Candidatus Liberibacter asiaticus som sprids med citruspsyllider, en sorts bladlöss. Sjukdomen leder till gulnande blad, missbildade frukter och kraftigt minskade skördar. Men i Florida drabbas citrusodlingarna även av orkaner, som både förstör odlingarna direkt och skadar träden så att de blir mer mottagliga för sjukdomen. 

Det finns inget botemedel för sjukdomen men vissa sätt att bromsa skadorna. Tyvärr riskerar botemedlen att orsaka än mer problem, för de kraftiga antibiotika man använder mot bakterien kan sprida sig i omgivningen och skapa resistenta och för människor skadliga bakterier. HLB kommer inte heller bara att drabba Florida, från sitt ursprung i Sydostasien har sjukdomen spritt sig över världen. Risken är stor att inom några år kommer även citrusodlingarna i Medelhavsområdet att drabbas, lämpliga bärare av bakterien har redan börjat etablera sig i regionen. 

Självklart kan vi leva utan apelsinljus, under andra världskriget var det kålrötter snarare än apelsiner som gjorde att det svenska folket fick sina C-vitaminer. Det som hänt med juiceindustrin i Florida är snarare ännu ett tecken på vad vi riskerar att förlora i en allt mer kaotisk värld. För vi befinner oss i en tid av polykriser, där små kriser som var och en är hanterbara konvergerar mot tillstånd utom kontroll. 

Man pratar ibland om svarta svanar, helt oväntade händelser som vänder tillvaron upp och ned. Men snarare handlar det om vi lever i en värld av svarta elefanter, problem och utmaningar som borde vara uppenbara men som vi mer eller mindre medvetet väljer att inte se. För om vi accepterar att dessa svarta elefanter är verkliga, så tvingas vi att inse att även konsekvenserna av dessa utmaningar är något vi måste hantera. När vi väl börjat se de svarta elefanterna finns inget sätt att sluta se dem.

Idag väljer många politiker att aktivt blunda för de svåra utmaningar vi står inför. Det gäller inte minst klimathotet, där vår nuvarande regering både bortser från konsekvenserna av och aktivt förvärrar klimatförändringarna genom att köpa sig popularitet med hjälp av billig bensin. Taktiken att skjuta upp den omställning som kommer att krävas blir även ett direkt hot mot demokratin, när väljarna inser att de har lurats tro att klimatkrisen kan lösas utan ansträngningar. När skyfallen förstör källaren och får försäkringsbolagen att säga upp husförsäkringen är det ingen tröst att vi kanske har kärnkraft om 15 år.

"Vi lever redan i en tid som vi inte är förberedda för". Det citatet av den amerikanske klimatdebattören Alex Steffen har länge jag burit med mig. Skall vi klara vad som väntar behöver vi tala klarspråk, även inom politiken. Det som väntar är förhoppningsvis inte blod, svett och tårar, men vi måste våga prata om att även förändring till det som är mycket bättre kommer att kräva både mod och mödor. Den sortens politiker vill jag vara.