God fortsättning är en vacker fras.
Det är vad vi säger efter julafton, när julstressen är borta men känslan av helg finns kvar. I bästa fall följer en tid av ledighet, småätande av julmaten och pysslande med julgåvor. Det blir ett litet mellanrum innan nyåret, när dess förväntan på förändring sätter in.
God fortsättning kan vi säga utan krav; vi hoppas att allt är bra och skall fortsätta så en tid till. Det är inget som jag säger för att känna mig bättre, utan är en önskan om välgång till den jag möter. För att använda ett ord från från den senaste tidens "godhets-debatt", det finns ingen "transaktion" här. Frågan är bara om det någonsin finns en transaktion när man gör gott? Kanske är denna transaktionside snarare en projektion från de som själva brister i empati och därmed bortser från möjligheten att göra gott utan vare sig uttryckt eller outtalad förväntan på "belöning". Det är väl ändå inte detta som är målet med att ifrågasätta godhet som begrepp?
"Godhetsförakt" är ett begrepp som använts i debatten. Jag tror att det mer handlar om godhetsrädsla. Att ta emot kan ibland vara lika svårt som att ge, om man inte vågar lita på avsikten hos givaren. Flera av de personer som har varit aktiva i godhetsdebatten har slitit hårt för att nå dit de är. Jag gissar att om de skulle reflektera över sin egen väg, skulle de finna personer som gjort dem gott, väl utöver vad dessa personers arbete eller position krävde. Men att erkänna att hen har fått ta emot välvilja är också att acceptera ett beroende; allt som man uppnått kanske inte är på grund av den egna unika insatsen. Hellre än att visa vad de tror är svaghet väljer de då att kritisera godheten.
Som andra skribenter har påpekat den senaste tiden skulle vårt samhälle knappast fungera utan omtanke och välvilja mellan medmänniskor. För den som bekänner sig till den kristna tron är det också ett flertusenårigt paradigm att göra andra väl : "Att spontant rycka ut när man ser en annan människa i nöd måste ändå vara mer rätt än att vid varje tillfälle vänta tills man har ett tvärsäkert svar på frågan om det är rätt”. Vill man förlita sig på vetenskapen finns biologiska mekanismer för omtanke och altruistiskt handlande väl dokumenterade. I vårt genetiska arv är vi både konkurrerande schimpanser och kärleksutövande bonobo-apor.
Vi lever i hårda tider nu och allt pekar på att 2017 kan bli än värre. Det gångna året har i mycket stämt in med det som the Guardian i en artikel kallar, "Age of anger”. Kanske att en av rötterna till godhetsdebatten ligger i den “ekonomisering” som har skett av både samhälle och mänskliga relationer. "A view that took shape in the 19th century – that there is “no other nexus between man and man than naked self-interest” – has become orthodoxy once again in an intellectual climate that views the market as the ideal form of human interaction"
Lägg därtill det eviga ältandet om den politiska korrektheten och åsiktskorridorer, där mediala maktpersoner gång på gång skriver om samma sak samtidigt som de hävdar att just denna åsikt får man minsann inte uttrycka “i det här jävla landet”. Och underförstått är andras “politiskt korrekta” åsikter uttryck för dolda och onda avsikter.
If you say that something is technically correct, you are suggesting that it is wrong – the adverb before “correct” implies a “but”. However, to say that a statement is politically correct hints at something more insidious. Namely, that the speaker is acting in bad faith. He or she has ulterior motives, and is hiding the truth in order to advance an agenda or to signal moral superiority. To say that someone is being “politically correct” discredits them twice. First, they are wrong. Second, and more damningly, they know it.
Vi står inför en framtid, där vi riskerar att destruktiva krafter inom makt och politik, med Trump, Putin och le Pen som förgrundsfigurer, konvergerar med ett allt mer instabilt och skenande globalt klimat till en situation där de verktyg och metoder vi har använt för att styra och reglera våra samhällen inte kommer att räcka till. Låt oss då besinna oss och inte skrämmas till apati eller rop på förment starka men bakom sin mask fega och svaga ledare. I katastrofsituationer är det inte bara praktiska förberedelser som räddar människor utan också deras nära och närmaste nätverk.
En bra början är att se våra medmänniskor och helt enkelt önska dem “God fortsättning”.
1 comment:
Bra sammanfattning av @lisamagnusson
"Vad är då detta ”godhet”? Begreppet andas något nästan religiöst, och i sekulära Sverige är det kanske mer lättbegripligt att bara tala om omtanke. En del kan inte känna sådan, för att de inte vågar eller för att de inte kan relatera till andra. Det gör dem givetvis mycket ensamma.
Så upphöjer de därför sin förgrämda rädsla och sin likgiltighet till intelligens och klarsynthet. De är "realister", och ser på "godheten" med största skepsis, de betraktar den som naiv, förljugen rentav, för de kan inte tro att välvilja finns på riktigt. "
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/utan-omtanken-gar-vi-under/
Post a Comment