Varför gör vi inget?

Idag läste jag Viktor Banke’s korta inlägg om vår uppenbara oförmåga, ovilja eller än värre ointresse för att verkligen ta till oss vad som är på väg att hända med vårt klimat, än mindre att börja handla för att göra situationen bättre.

Frustrationen över att så lite händer, att så många fortfarande verkar förtränga och förskjuta att det nu snarare handlar om förryckt än förändrat klimat är vi många som bär med oss. Eller som Pär Holmgren uttrycker det, nu har vi valet att nödlanda eller kraschlanda. 

Kanske är det så att vi, både som individer, samhälle och politiker fortfarande hoppas att någon “magic bullet” skall dyka upp som skall fixa klimatet utan att vi behöver anstränga oss eller ändra vårt sätt att leva i någon större grad. Tyvärr är den tiden förbi när små förändringar kunde lösa problemen; nu kommer vi att behöva göra en heroisk ansträngning för att lämna en någorlunda obeboelig värld efter oss. Där ligger nog den största anledningen till att inget händer, vi lever inte i ett tidevarv då det är självklart att göra allt som krävs nu utan veta om vi får någon chans att se resultat för våra mödor. Men att gå ut i en kamp för en bättre framtid utan att omedelbart få “cred” för insatsen, är ett grundläggande tema i de berättelser som alltid har fångat oss, från Sagan om Ringen till Harry Potter eller Game of Thrones. 

Det har varit en ond sommar på många sätt. Ständigt värre rapporter om klimatet, terrordåd i vår närhet, eskalerande krig i många länder. Det är lätt att hänga med huvudet och vilja ge upp och misströsta över världens utveckling. Ändå är det viktigt att se att många av problemen hänger ihop, ett ändrat klimat skapar konflikter och driver fler människor på flykt samtidigt som konflikter och politiskt dårskap i form Donald Trump med flera får oss att tappa fokus på lösa de akuta klimatproblemen.

“The age of procrastination is over and the age of consequences is here” sade Winston Churchill inför hotet från Nazi-Tyskland. Vi har att välja mellan att ta striden om klimatet eller att ge upp och gå under. Är det valet så svårt?