Jag tror inte att Alexander Bard kan dansa tango

Få har väl kunnat undgå den högröstade bardens orerande under den senaste tiden. På Twitter har “bardissimo” uttryckt sitt ogillande om det mesta men framför allt är det #jagärhär, #metoo och kvinnor i allmänhet som han siktar in sig på.

Att Bard är högljudd är inget nytt, redan för ett dussin år sedan kallades han åsiktsmaskin i en DN-intervju. Men nu vill han gå i bräschen för en ny mansroll, med mottot att "en komplett man är en man som har kuken mellan benen och kuken i huvudet". Ett reportage i DN beskriver hans filosofi vid ett mansläger under sommaren, där en huvudaktivitet var att bygga en totempåle i form av en kuk. I vilken riktning alla dessa kukar skall peka är oklart, men han beskriver det hela i stam-termer. Skillnaden mellan the “Golden One” och Bard är kanske mer stil än innehåll, men en snabb enkät bland mina kvinnliga vänner visade att ingen var intresserad av en man som gått i Bards skola. 

Kanske finns det under bardens floskler ändå en riktig kärna, som handlar om tydlighet, om vikten av att veta vad man som man vill och att kunna visa det.Det finns ett område där man som man om man är en manlig förare får möjlighet att testa sin roll och det är i dans; specifikt argentinsk tango. Tangon har inga färdiga turer eller givna sekvenser, det är en improviserad dans där varje steg är en unik del av flöde, sammanlänkat av musik i och ständig kontakt med danspartnern. Att föra i tango består inte i att styra eller bestämma över sin följare, det handlar om att visa en intention och en riktning. Direkt och i varje steg övergår detta till att lyssna in hur min partner tolkar mina signaler; jag följer följaren. Därför är en god tangoförare alltid samtidigt en följare, som vågar släppa sitt ego för att skapa en dans tillsammans. 

Så jag har svårt att tro att barden är en god tangodansare, trots att han är musiker. Men kanske att han skulle vinna på att våga prova. Det finns också ett större perspektiv kring dans. Jag minns en artikel för ett tiotal år sedan där den kvinnliga journalisten hade besökt Nobelfesten och studerat dansen under kvällen. Framför allt ägnade hon sig åt att titta på hur de manliga politikerna dansade och detta fick henne att utbrista “Vi styrs av män som inte ens kan dansa”. Kanske detta är en verklig brist hos dagens ledande manliga politiker, de vill visa sin styrka och tydlighet men saknar förmåga att lyssna in och lära. Den ene kommer med tondöva uttalanden om militär i förorterna, den andre ställer sig på tå och pratar om det mesta men glömmer klimatet, den största frågan för vår gemensamma framtid.

I 1920-talets Buenos Aires var det ofta män som dansade tango med varandra. Det vore spännande att se vilka av våra riksdagsmän som vågade sig på den utmaningen!

PS 

Det finns självklart många mycket goda förare inom tango och annan dans som inte är män. Det är bra och även män vinner på att öva sig i följarrollen kan jag intyga.