"We always have Paris"

Paris är inte vilken stad som helst, det är en ikon som vi har en relation till. Eiffeltornet är en av världens mest kända symboler. Paris är platsen för oräkneliga filmer vi har sett.

När Paris drabbas av ett terrorattentat som är både väl uttänkt och urskiljningslöst mot de som drabbas, ja då berörs vi djupt. Det kunde varit vi som satt på restaurangen, det kunde varit någon av oss som satt på stadion och såg Paris Saint Germain och Zlatan Ibrahimovic spela.

Självklart går tankarna först och främst till de som mist livet, alla skadade, de tusentals som drabbats direkt och indirekt. Det går inte att förstå, möjligen ana vilka känslor som drabbar dem nu. Vad vi som individer och som land kan göra, skall vi göra för att hjälpa och lindra. 

Mitt i kaoset av tankar och känslor behöver vi också börja analysera, för att inte drivas åt det håll terroristerna vill. Attacken var inte slumpmässig, den riktade sig mot symboler för Frankrike och även EU, en vänskapsmatch mellan de forna huvudfienderna i Europas mitt. Målet var människor som ville njuta av en god middag eller lyssna på en konsert. Det var som sades på radion i morse, också en attack mot platser och uttryck för integration och gränsöverskridande. Terroristerna vill så split, vill få oss att vara rädda och misstro varandra, att låsa in oss och se med skräck på våra medmänniskor.

I Frankrike startade upplysningstiden och därifrån har vi hämtat ledorden "Frihet, jämlikhet, broderskap". Idag behöver Paris inte våra böner. Paris behöver våra tankar, vår medkänsla och vårt mod att stå emot de individer och grupper som vill skapa nihilistisk kaos förklädd bakom en hinna av falsk gudstro. Enligt de senaste nyheterna har Daesh, den sk "islamiska staten" tagit på sig skulden för attacken. Det värsta dessa människor vet är kombinationen av kunskap och glädje. Det är våra främsta vapen.  

På kort sikt behöver vi självklart använda alla de medel vi har för att hitta de skyldiga till nattens attentat, spåra upp de som kan stå bakom och förhindra fler terrorattacker. Men innan vi inför nya drakoniska åtgårder behöver vi ändå stanna upp en stund och tänka efter. Det finns en gräns för hur mycket vi kan skydda oss utan att förlora det vi säger oss värna. Just nu är den balansen svår, men nödvändig att hantera.

Om det är något som terrordåden och flyktingkrisen nu också lär oss, så är det att det inte längre går att dela upp världen i delar som lever oberoende av varandra. Vad som händer långt borta påverkar oss. Struntar vi i människor som drabbas av konflikt och klimatförändringar söker de sig till oss som har både plats och resurser. Överger vi dem som slits sönder av krig skapar vi en grogrund för onda krafter. Det är långt ifrån den enda orsaken, men en starkt bidragande. 

Om några veckor skall staschefer, politiker och tjänstemän samlas i Paris för att få till det klimatavtal som världen så akut behöver. Dessutom så har tusentals aktiva från organisationer över hela världen planerat att åka till klimatmötet i Paris. De vill visa det starka folkliga tryck som finns på att gå från ord till handling, om vi skall klara framtidens klimat. 

I ljuset av det som hänt blir nu klimatmöte en säkerhetsmässig och logistisk mardröm. Kommer det att vara möjligt att ha det rimligt öppet? Kommer demonstrationerna att kunna hållas? Hur många aktivister som planerat fredliga demostrationer kommer att att fastna i det förstärkta säkerhetsnät som nu tyvärr blir en nödvändighet? 

Om klimatmötet inte kan hållas, om terroristattackerna gör att de politiska ledarnas fokus vänds bort från klimathotet till terroristhotet så att inget avtal kommer till stånd, ja då kommer långt fler människor att dö än de som nu drabbats i Paris. Det kommer inte att ske på samma dramatiska sätt som TV-bilderna i natt har visat. Men om torka och stigande havsvatten driver många fler miljoner på flykt, då kommer långt fler att gå under på flykt mot en bättre framtid.

Det är därför ingen blamage av @asaromson att koppla attentaten i Paris till hur det påverkar klimattoppmötet. Timingen var fel, men tanken var rätt. Så istället för att jaga Åsa Romson för att vinna snabba poltiska poäng, borde våra sk opinionsbildare sätta sig ner och tänka efter innan de kastar sig ut i Twitter-dansen.

En sista tanke: Det finns många sorts "lydiga idioter". Utan att förfalla till alltför mycket konspirationsteori, är det värt att fundera över om det finns risk för att de finns aktörer som drar i terroristernas trådar, utan att de själva ens vet om det. Ett svagt, splittrat, slutet och repressivt Europa är det sista både vi och världen behöver.