Varje sommar under hela mitt liv har jag varit vid havet på Bohuskusten. Här finns många mina tidiga minnen, av bad, fiske, rodd, simning och segling. Friheten att ro iväg eller ta jollen runt en udde eller till nästa ö. Långa dagar styrda av vädret och vänner.
Det finns också andra minnesbilder, av naturen och djuren. Krabbor, fiskar och någon gång en ål som syntes genom cyklopögat. Fjärilar och humlor, ejdrar och måsar. Sommarens alla ingredienser.
Men bilderna stämmer inte längre. Jag minns ejderhonorna med sina släptåg av simmande ungar, nu se jag dem sällan och ungarna är färre. Mindes jag rätt? Så läser jag att 70 % av världens sjöfåglar försvunnit sedan 1950-talet, min tid vid havet. Hur många har ens märkt detta i våra korttidsfixerade liv?
Även insekter har minskat, jag minns hur humlors surrande skrämde min son. Visst finns det humlor kvar, men de har glesnat. Och dessa naturliga pollinatörer som ger oss våra bär och frukter är hotade av ett varmare klimat. Visst kan jag önska mig varmare väder en sommar som denna, men inte på bekostnad av humlor och bin. Det är inte heller bara ett ändrat klimat som hotar dem, vi ändrar naturen, rycker bort “ogräs” som bina dras till och besprutar med gifter som tar livskraften från dem.
“Birds and bees”, fåglar och bin, när skall vi se att de verkligen är “canaries in the coal mine” och att deras nedgång är en varning till oss om en förändring som smyger sig på?
No comments:
Post a Comment